I det medeltida Västeuropa fanns inga huvudstäder utan härskarna och deras hov reste ständigt från plats till plats. I boken De svenska resande kungarna – och maktens centrum studeras det svenska "resekungadömet”. Källmaterialet om det kungliga hovets dagliga förflyttningar har sammanställts för 1200- till 1500-talet. Livsvillkoren för de ambulerande kungarna beskrivs och resmönstren har rekonstruerats.

Försök görs att fastställa var rikets geografiska centrum och periferi låg – och i vilken utsträckning dessa begrepp var relevanta i en tid på makten fortfarande huvudsakligen byggde på muntlig och personlig kommunikation mellan monarken och lokalsamhället, inte på skriftlig korrespondens.

Eftersom den undersökta perioden också var den tid då byråkratin i den kungliga administrationen successivt började utvecklas ägnas mycket uppmärksamhet åt de förändringar som skett, exempelvis hur det begynnande behovet av dokument och arkiv påverkat de styrandes ambulerande livsstil.

Slutsatserna om de kungliga vistelseorterna baseras i huvudsak på uppgifter i kungliga brev och diplom om var dessa utfärdades, men resultaten har också kontrolleras genom omfattande studier av annat källmaterial. Jämförelser har också gjorts mellan det svenska riket och förhållanden utomlands.

Studien visar att kungamakten i det medeltida Sverige alltid varit baserad i det område där dagens huvudstad ligger. Vissa forskare har hävdat att de sydvästra delarna av riket varit ett politiskt kärnområde. Dessa teorier stöds inte av de primära källorna, och bör därför överges, anser författaren J.B.L.D. Strömberg.

J.B.L.D. Strömberg:
De svenska resande kungarna – och maktens centrum
Svenska fornskriftsällskapet
Utkom 2013