När det svenska samhället på 1920-talet för första gången ställdes inför massarbetslöshet bemöttes den med arbetslinjen. Den svenska staten och dess kommuner anordnade nödhjälps-arbeten åt tiotusentals arbetslösa, vilka sysselsattes med bland annat vägbyggen och skogsröjning på glesbygden.
Om de arbetslösa hade fått ett kontant understöd istället för ett nödhjälpsarbete hade kostnaden per hjälpt arbetslös minskats med två tredjedelar. Lena Eriksson har i sin avhandling undersökt varför den kostsamma och administrativt krävande arbetslinjen fick en så framträdande ställning i den tidiga svenska statliga arbetslöshetspolitiken.
Arbetslinjens mål var både att säkra den arbetslösas försörjning och att förmå dem att återgå till den öppna marknadens arbeten. Verksamheten fick därför inte bara ekonomiska konsekvenser. Under det decennium svenska myndigheter tvingades hantera den högsta noterade arbetslösheten i Sveriges historia hade arbetslinjen även långtgående sociala effekter. Dessa fick genomslag på nationell, lokal och individuell nivå, bl.a. genom den normgivning och sociala kategorisering som var beståndsdelar av arbetslinjen. Lena Eriksson skildrar några av arbetslinjens konsekvenser för det svenska samhället under ett centralt skede av vår moderna historia.
Lena Eriksson:
Arbete till varje pris. Arbetslinjen i 1920-talets arbetslöshetspolitik
Historiska institutionen, Stockholms universitet.
Disputation: 17 september 2004.
Opponent: docent Jonny Hjelm, Umeå universitet.
