Det meränmänskliga museet

Hur kan en breddad förståelse av museet, med dess meränmänskliga aspekter, vara en del av utvecklingen mot en museiverksamhet som bättre förmår spegla vår samtid, särskilt i frågor som rör klimat och miljö? Det är frågor som ställs i en ny avhandling i museologi vid Umeå universitet av Caroline Owman.

Caroline Owman beskriver hur miljöproblemen vi står inför i dag är komplexa och kaotiska, svåra att förstå och förklara. Och att det i dag höjs kritiska röster som menar att museerna, i sin nuvarande form och tankestruktur, inte är lämpade att förmedla kunskap om, och på andra sätt ta sig an dessa vår tids mest pressande frågor. Hur museets grundtankar, hämtade ur modernitetens världsbild, tycks stå i vägen.

– Jag menar att museerna i sin nuvarande form hämmas av idéer och värderingar som byggdes in i verksamheten då museerna etablerades för drygt 100 år sedan. Detta gör att museerna kan ha svårt att producera den kunskap eller de kognitiva ramar som en kritisk klimatsituation kräver. Min avhandling utforskar möjliga utvägar ur denna låsning, säger Caroline Owman.

Caroline Owman redogör vidare för hur museet har kommit att bli en alltmer central del av samhället och av människors tid och liv. De är skapade av och för människan. Detta gör museet till en antropocentrisk institution: en verksamhet som sätter människan i centrum.

– Under årtionden har museerna arbetat med att hitta konstruktiva sätt att både belysa och väcka aktivt engagemang i frågor som rör klimat och miljö. I en för varje år – månad – ytterligare tillspetsad klimatsituation diskuteras detta också allt oftare i museisammanhang. Men är museernas människocentrerade perspektiv hållbart som utgångspunkt då världen i sin komplexitet och meränmänskliga mångfald ska beskrivas och problematiseras?

– Föreställningen om människan som alltings centrum utgör ett sådant hinder. Ett annat är en föråldrad syn på vad natur och kultur är och omfattar. Ytterligare en är idéen om människans exklusiva roll i, och exkluderande hållning till, en mer eller mindre passiv omvärld (vanligtvis kallad miljön eller naturen).

Caroline Owman pekar här på en central frågeställning i avhandlingen: hur kan en breddad förståelse av museet kan, med dess meränmänskliga aspekter, vara en del av utvecklingen mot en museiverksamhet som bättre förmår spegla vår samtid, särskilt i frågor som rör klimat och miljö?

– Kanske kan museet trots allt bli en bättre lämpad förmedlare av den kunskap och de kognitiva ramar som krävs, för att spegla samtidens komplexitet och svåra miljöfrågor. Jag menar att det inte finns några andra alternativ än att försöka; vi har allt att förlora.

Caroline Owman:
Det meränmänskliga museet. Konservatorns bevarandepraktik som flyktlinje i modernitetens museum
Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet
Disputation: 24 september 2021