Bronsålderns Östergötland framstår som ett väl strukturerat, hierarkiskt och rituellt avancerat samhälle av ett slag som hittills varit okänt. Det konstaterar Leif Sahlqvist i sin avhandling och anser att den nya bilden av bronsålderns samhälle kan gälla även för andra geografiska områden.

Många bronsåldershögar har med all sannolikhet anlagts i väderstreck sinsemellan och vissa av dem förstörts när kristna kyrkor byggts på samma plats. En forntida platskontinuitet har bevarats inom ramen för ett så kallat rituellt landskap. Ett sådant landskap är ett symboliskt landskap, där ett samhälles ideologi reproduceras och speglas efter rituella principer. Landskapet används kosmografiskt, som en arena, där samhällets idéer om världen i stort framställs. Konkreta strukturer i landskapet, så kallade kosmografiska uttrycksformer, har studerats arkeologiskt och etnografiskt, exempelvis hos Pueblo-indianerna i USA. Ett viktigt exempel är väderstreckskorset, som har sin grund i en spridd uppfattning om en indelning av kosmos i fyra delar.

Frågan om varför forntida kultplatser och monument anlagts just på de platser där de ligger är viktig grundforskning inom arkeologin. I sin avhandling presenterar Leif Sahlqvist nya rön som ger ny kunskap om hur forntida skandinaviska samhällen organiserats. Inte bara praktiska, ekonomiska faktorer har styrt utnyttjandet av landskapet utan i minst lika hög grad rituella hänsyn.

Leif Sahlqvist har i en fallstudie granskat bronsålderns Östergötland, ca 1700-500 f Kr. Där framträder ett välstrukturerat, hierarkiskt och rituellt avancerat samhälle av ett slag som hittills varit okänt, ett rituellt landskap med gravhögar, anlagda i just väderstreckskors. Fyra högar i norr, söder, öster och väster bildar sådana kors. Varje hög representerar ett stamterritorium och korsen sannolikt rituellt förankrade allianser i ett framväxande hövdingadöme omfattande hela västra Östergötland och med långväga internationella kontakter. De medeltida häraderna i området har troligen sina rötter i dessa bronsåldersterritorier. En statistisk utredning bekräftar att påvisade strukturer inte är slumpmässiga utan kulturhistoriskt relevanta.

De ätter, som gravlagts i högarna, bör ha skapat sig en viktig maktbas genom att via väderstrecken kopplas till en solkult, som ett astronomiskt kunnigt prästerskap länkat till ritualer i landskapet. Sådana ritualer kan ha inkluderat att via eldar synliggöra landskapets knutpunkter och territorier. Omberg, av tradition Östergötlands heliga berg, kan ha utgjort en viktig rituell centralplats. Bronsålderns omfattande internationella nätverk innebär, att resultaten från Östergötland mycket väl kan ha tillämpning i andra geografiska områden.

Leif Sahlqvist.
Det rituella landskapet. Kosmografiska uttrycksformer och territoriell struktur
Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.
Disputationen: 28 april 2000.
Fakultetsopponent: docent Anders Kaliff, Uppsala universitet.