Det svenska vinterkriget

Inför vinterkrigets utbrott fanns det stora finska förväntningar – underblåsta av svenska militärer – om en svensk militär insats både på Åland och i norra delen av Finland i händelse av sovjetisk militär aggression.

Den finska regeringen får dock ett blankt nej till att reguljära svenska krigsförband lämnar Sverige. Intrigörerna är väl förberedda med sina erfarenheter från 1918. Vad som behövs är pengar, materiel och frivilliga svenska soldater och flygare.

Enorma belopp strömmar snabbt till, svenska krigsmaterielförråd töms med regeringens goda minne och cirka fyra tusen svenskar tar värvning. Två av dem är flygofficerarna Sterner och Jung. Under sitt första anfall mot sovjetiska förband i norra Finland den 13 januari krockar de i luften och blir tillfångatagna av en sovjetisk patrull.

I maj 1940 landar Sterner och Jung på Bromma. De får omedelbart skriva under en 40-årig tystnadsförbindelse och uppmanas att skriva ner sina minnen från fångenskapen, minnesanteckningar som överlämnas till Stig Wennerström (överste och sedermera känd spion).

I boken Det svenska vinterkriget får vi tal del av deras egen berättelse där det i Sterners redogörelse saknas en viktig och för honom livsavgörande upplysning – för att rädda livet undertecknar han en förbindelse att bli spion. Vi får också fakta om vad som hände med de totalt fem krigsfångarna.

Leif Björkman fil.dr i historia och har tidigare utkommit med bland annat Sverige inför Operation Barbarossa och Säkerhetstjänstens egen berättelse om spionjakten krigsåren 1939–1942.

Leif Björkman:
Det svenska vinterkriget 1939–1940. Spioner, kontraspioner, intrigörer, krigsfångar
Hjalmarson & Högberg Bokförlag
Utkom 2007

Recension i Svenska Dagbladet