Stordriften i dagens djuruppfödning ställs ofta i kontrast mot förhållandena i äldre tider. Debattörer som Marit Paulsen och Astrid Lindgren har hävdat att man i det gamla bondesamhället månade om sina husdjur. I anglosaxisk forskning menar man däremot att djuren behandlades grymt och att vänlighet mot djur var något som uppfanns av den stadslevande borgerligheten. Denna bild nyanseras nu i en avhandling av Niklas Cserhalmi. Protokoll från djurplågerimål i södra Sverige visar att människor i gemen hyste medkänsla för djur även före de borgerliga uppfostringskampanjerna.

Niklas Cserhalmis avhandling tar sin utgångspunkt i nutiden och visar på två olika föreställningar om djurskötsel i förfluten tid. Samhällsdebattörer som Marit Paulsen och Astrid Lindgren och den australiensisk-amerikanske filosofen Peter Singer menar att djur levde goda liv på landsbygden "förr i tiden". Den anglosaxiska forskningen, med Keith Thomas som ledande gestalt, hävdar tvärtom att landsbygdens människor behandlade djur grymt och att empati med djur är ett borgerligt urbant fenomen som spridits från eliten till de lägre klasserna på landsbygden. Vem har rätt? Går det att uttala sig om hur de människor som praktiskt skötte om och arbetade med kor, hästar och oxar såg på sina djur?

Såväl i svensk som internationell litteratur saknas vetenskapliga studier av hur "vanligt folk" betraktat djur. Det som finns är eliternas efterlämnade källor, och den bild som lämnas där är både vanföreställande och oskarp. Vad Niklas Cserhalmi nu har gjort är att gå igenom gamla rättegångsprotokoll där både myndighetspersoner, åtalade och vittnen kommer till tals. Det rör sig om sammanlagt 500 djurplågerimål kring våld, vanvård och svält från 1860-1865 och 1920-1925 i Malmöhus, Jönköpings och Östergötlands län. Utifrån dessa protokoll samt svar på etnologiska frågelistor från Nordiska museet tecknas en alternativ bild av djurskötseln i övergången mellan bonde- och industrisamhälle.

Enligt Niklas Cserhalmi har människans syn på, och behandling av, djur utformats i en ständig konflikt mellan medkänsla å ena sidan och kraven på produktion å den andra. Att människor i gemen hyste empatiska känslor för djur visas bland annat i domstols-protokollen, där män och kvinnor var beredda att gå i konflikt med djurplågare över djur som de inte hade ekonomisk eller annan vinning av. De fall som redovisas i avhandlingen rör bland annat våld, svältfödning och magra djur som fått arbeta alltför hårt. Ett fall rör en baron Rosencrantz som svältfödde sina djur i Jönköpings län och där hans drängar och pigor anklagade honom för djurplågeri. I slutet av 1800-talet dömdes omkring 1000 personer per år för djurplågeri i Sverige.

Att produktionen i vissa fall tilläts gå före djurens hälsa speglas i båda källmaterialen, bland annat i domstolarnas resonemang om eventuell skuldbörda för de åtalade. Med analyser av domstols-protokoll och frågelistsvar har det dock varit möjligt att visa att djur hade ett egenvärde på landsbygden i södra Sverige också innan de borgerliga uppfostringskampanjerna för djurskydd påbörjades under de sista decennierna av 1800-talet.

Niklas Cserhalmi:
Djuromsorg och djurmisshandel 1860-1925. Synen på lantbrukets djur och djurmisshandel i övergången mellan bonde- och industrisamhälle
Institutionen för ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet.
Disputation: 17 december 2004.
Opponent: docent Jonas Liliequist, Umeå universitet.