EFS – en inomkyrklig folkrörelses framväxt

I sin avhandling i idéhistoria beskriver Stefan Gelfgren religionens förändrade ställning från 1800-talets mitt till 1900-talets början och vilka konsekvenser det fick för EFS, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen.

EFS avsikt var vid grundandet 1856 att utgöra en samlingspunkt inom statskyrkan för den kyrkotrogna väckelsen. Organisationen ville därigenom både revitalisera kyrkan som ansågs vara andligt död och motverka den splittring som olika frikyrkliga strömningar orsakade. Stiftelsen förmedlade väckelsens budskap om nödvändigheten av omvändelse och ett individuellt gudsförhållande genom främst litteraturspridning och kringvandrande kolportörer.

Med väckelsen introducerades och betonades element som tro och tvivel i det religiösa livet. Men väckelsen tvingades också ta hänsyn till den samhälleliga utvecklingen. I Sverige syns under andra halvan av 1800-talet en begynnande industrialisering och urbanisering. Samtidigt beskars statskyrkans befogenheter, folkrörelserna etablerades och nya ideologier såg dagens ljus. Enhetssamhället krackelerade och ersattes av ett mer heterogent.

Därmed blev EFS tvungen att se sig själv som en aktör bland andra i en tid då konkurrensen ökade. För att även fortsättningsvis vara ett viktigt alternativ för en bred allmänhet anpassade rörelsen sig. Stiftelsen som vid grundandet bestod av en styrelse om tolv män, från samhällets högre social skikt, antog kring 1900-talets första decennium därmed alltmer folkrörelse- och frikyrkolika former.

Stefan Gelfgren:
Ett utvalt släkte. Väckelse och sekularisering – Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen 1856–1910
Institutionen för historiska studier, Umeå universitet
Disputation: 6 juni 2003
Fakultetsopponent: professor Roger Qvarsell, Institutionen för Tema, Linköpings universitet