Hjärtat styrde 1500-tals-människans tankar

Avhandlingens omslag

Hjärtat är vår mest välbekanta symbol för känslor. Känns det ända in i hjärteroten så är upplevelsen på riktigt. Så var det också för 1500-talets människor. Men till skillnad från oss menade de att hjärtat som fysiskt organ faktiskt producerade känslor och tankar.

Ett hjärta som inte fungerade som det skulle, som var stelt eller kallt, kunde inte heller skapa positiva känslor. Först när kroppsvätskorna flödade fritt genom hjärtat kunde människan glädjas eller älska.

En ny avhandling i historia visar att människans hjärta blev allt viktigare för 1500-talets människor. När reformationen genomfördes i Sverige förändrades religiösa ritualer och ideal. Reformationen har länge uppfattats som en intellektualisering av kristendomen. Kyrkans försök att lära folk katekesen och grunderna i kristendom har tolkats som om det bara är den intellektuella förståelsen av religion som var viktigt i den tidigmoderna protestantismen.

1500-talets människor gjorde ingen skillnad på förståelse och känsla. För dem var hjärtat centrum för bägge saker. Det betyder att 1500-talets källor kan handla om att ”förstå i hjärtat”, säger Mari Eyice, som har doktorerat i historia vid Stockholms universitet, på avhandlingen: An emotional landscape of devotion. Religious experience in Reformation-period Sweden.

Fokus i reformationens religiösa texter ligger just på att förändra det fysiska hjärtat. Genom ”rätt” religiös kunskap skulle hjärtat transformeras och skapa känslor av lugn, glädje och kärlek till gud. Att läsa eller lyssna till böner, predikningar och religiösa instruktioner var därmed inte bara ett sätt att lära sig den protestantiska läran, utan också ett sätt att skapa positiva känslor.

Att hjärtat är så centralt i 1500-talets religiösa texter visar att reformationen handlade väldigt mycket om känslor. Det ändrar vår syn på 1500- och 1600-talet som en period av strikt renlärighet, mellan den mer känslosamma medeltiden och pietismens 1700-tal. Istället är 1500-talet en period där det innerliga och personliga gudsförhållandet står i centrum, säger Mari Eyice.

Reformatorernas fokus på hjärtat gjorde att människans inre blev centralt. Individens känslor, snarare än yttre tecken på hängivenhet, blev ett sätt att mäta religiös tro. Att skåda inåt och utvärdera sina känslor blev ett sätt att försäkra sig om att man följde de kristna idealen och kunde se fram emot frälsning snarare än fördömelse.

Mari Eyice:
An emotional landscape of devotion. Religious experience in Reformation-period Sweden
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 29 mars 2019