Folkhemmets kyrka 1905-1933

Danmark utgör det mest kända nordiska exemplet på hur en gammal statskyrka kunde omvandlas till att bli en demokratisk folkkyrka. Genom att jämföra den svenska utvecklingen med den danska, belyser Urban Claesson i sin avhandling den mer okända folkkyrkoideologin i Sverige.

I Danmark lyckades en agrart förankrad rörelse, starkt påverkad av främst den grundtvigianskt inomkyrkliga väckelsen, kanalisera den allmänna danska opinionen och göra statskyrkan till del av den danska nationella identiteten. Någon motsvarande bonde-rörelse trädde aldrig fram i det mer industrialiserade Sverige. Här tog i stället, grovt förenklat, en sekulär arbetarrörelse greppet om den nationella och allmänna opinionen i form av en brett förankrad folkhemsideologi.

Avhandlingen fokuserar på folkkyrkoambitionerna hos Harald Hallén (1884–1967), som var präst och socialdemokratisk medlem av riksdagens andra kammare 1912–1960. Harald Hallén var en viktig exponent för den kyrkopolitiska utveckling som blev ledande i Sverige. För att få en folkkyrka accepterad av svensk arbetarrörelse kunde Hallén ej såsom i Danmark bygga på någon väckelserörelse. Den svenska demokratiska folkkyrkan fick i stället vila på det upplysningsarv som arbetarrörelsen tagit till sig. Svenska kyrkan sågs som uttryck för gemensamma etiska värden inom den svenska nationen. Folkkyrkan borde stärka dessa ideal genom att förkunna budskapet om det rättfärdiga gudsriket. Hallén kämpade för att demokratisera kyrkan i syfte att låta den ge uttryck åt denna etiska folkreligion.

Den socialdemokratiska nationalismen blev dominerande i svenskt politiskt liv under åren mellan 1905–1933. Efter unions-upplösningen bröt det fram en demokratisk nationalism som kunde etableras politiskt i krisuppgörelsen 1933. Perioden karakteriserades av starka konflikter. Till en början kämpade Harald Hallén mot ungkyrkorörelsen. Denna strömning ville skapa en annan folkkyrka genom att stödja den svenska kungamakten och bondefolket gentemot framväxten av den politiska demokratin. Senare kämpade Harald Hallén inom det socialdemokratiska partiet mot den marxistiska synen på statskyrkan som en enkel återspegling av den dominerande klassens intressen. Här blev publicisten Arthur Engberg (1887–1944) Halléns främste motpol.

Harald Hallén stod dock i linje med den politiska utveckling som resulterade i en lång period av stabilt socialdemokratiskt nationsbygge från trettiotalet och framåt. Från och med detta årtionde blev också Halléns folkkyrkosyn etablerad.

Urban Claesson:
Folkhemmets kyrka. Harald Hallén och folkkyrkans genombrott. En studie av socialdemokrati, kyrka och nationsbygge med särskild  hänsyn till perioden 1905–1933
Teologiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation:17 december 2004
Opponent: professor Reijo Heinonen, Joensuu universitet, Finland

Urban Claesson, ucl@du.se