Svenska kvinnor fick rätten att avlägga universitetsexamen 1873. Men tjänsterna de utbildade sig till var enligt grundlagen förbehållna "infödde svenske män". De kvinnliga akademikerna tvingades organisera sig och kämpa såväl mot staten och universiteten som mot enskilda mörkmän för att få utöva de yrken de utbildat sig till.

Många av de kvinnliga akademiska pionjärerna var stora personligheter. Karolina Widerström, den första kvinnliga läkaren, var en sexualpolitisk föregångare. Anna Ahlström, doktor i romanska språk, var de kvinnliga akademikernas stora strateg. Elsa Eschelsson, briljant jurist och Sveriges första kvinnliga docent, satsade sitt liv för kvinnornas rätt.

Den 25 mars 1904 bildades "Akademiskt bildade kvinnors förening".
I år – 2004 – firar föreningen sitt 100-årsjubileum under det nya namnet "Kvinnliga Akademikers Förening". Till jubileet utges boken Förbjuden frukt på kunskapens träd – en skildring av några namnkunniga företrädare för föreningens kamp för likaberättigande.

För hundra år sedan var motståndet öppet och brutalt, idag är det segt och smygande. Trots vackra ord om jämställdhet är de högre tjänsterna inom universitetsvärlden fortfarande ofta förbehållna män. De kvinnliga studenterna, som sedan länge är fler än de manliga, har kallats nuckor och våp och behandlats som Alma maters styvbarn. Herbert Tingsten sade en gång till historikern och rösträttskvinnan Lyda Wahlström: "Vi män har tusen knep att hindra en kvinna att komma fram." I boken avslöjas några av dem.

Medverkande författare är Lina Carls, Cecilia Chrapowska, Britt Marie Fridh-Haneson, Nanny Fröman, Ingegerd Haglund, Kristina Hallind, Inger Hammar, Lena Hammarberg, Hanna Markusson Winkvist, Kirsti Niskanen, Sif Johansson, Annika Ullman och Agnes Wold.

Britt Marie Fridh-Haneson & Ingegerd Haglund (red):
Förbjuden frukt på kunskapens träd. Kvinnliga akademiker under 100 år
Atlantis
406 sidor, inbunden, illustrerad.
Utkom i mars 2004.