Fostret i biskopens kista kan ha fått sin förklaring

Det insvepta fostret under biskopens underben. Foto: Gunnar Menander

Forskare vid Lunds universitet och Stockholms universitet kan ha löst gåtan om varför det även låg ett foster i Peder Winstrups kista i Lunds domkyrka. DNA från biskopen och fostret har tillsammans med en utredning av släktskapsförhållandena visat att fostret troligen var biskopens sonson.

Fostret hittades inuti kistan hittas fostret, insvept i ett stycke linnetyg. Att döma av lårbenets längd var det 5-6 månader gammalt och dödfött. Fyndet av fostret väckte ett flertal frågor. En av dem var vad det gjorde i biskopens kista, skriver Lunds universitet i ett pressmeddelande.

– Det var inte ovanligt att små barn placerades i kistor tillsammans med vuxna. Fostret kan ha placerats i kistan efter begravningen, då den stod i det winstrupska gravkoret i Lunds domkyrka och därför var åtkomlig, säger Torbjörn Ahlström, professor i historisk osteologi vid Lunds universitet och en av forskarna i studien.

Begravningsboken från domkyrkan vittnar om att kistor med barn placerats i detta gravkor, utan att de var besläktade med familjen.

– Att placera en kista i ett kor är en sak, men att placera fostret i biskopens kista en helt annan. Det fick oss att undra om det fanns något släktskap mellan fostret och biskopen, säger Torbjörn Ahlström.

Forskare vid Stockholms universitet har därför analyserat prover från Peder Winstrup (1605–1679) och fostret. Resultaten visar att fostret var en pojke och att de var släkt, ett släktskap av andra graden, det vill säga i medeltal 25 procent av generna var gemensamma. Avsaknaden av träff på den mitokondriella arvsmassan, samtidigt som det förelåg träff på Y-kromosomen, visade att släktskapet var på fädernet.

– Arkeogenetiken kan bidra till förståelsen om bland annat släktskapsförhållanden mellan gravlagda individer och i detta fall mera specifikt mellan Winstrup och fostret, säger en annan av forskarna i studien, Maja Krzewinska vid Centrum för paleogenetik, Stockholm universitet.

Detta innebär, vid en andra gradens släktskap, att följande konstellationer mellan Winstrup och fostret är möjliga: farbröder, brorsöner, farföräldrar, barnbarn, halvsyskon och dubbelkusiner. Vad som är en rimlig relation i det här fallet berättar den kunskap som finns om de winstrupska släktskapsförhållandena.

Genom att studera detta har forskarna kunnat utesluta ett antal möjliga släktskap mellan biskopen och fostret. Ett möjligt släktskapsförhållande som kvarstår omfattar sonen Peder.

– Det är möjligt att den för tidigt födde pojken var Peder Pedersen Winstrups son, och biskopen hans farfar. Kanske är det ett familjedrama vi ser konturerna till här, säger Krzewinska.

Peder Pedersen Winstrup följde inte i faderns och farfaderns spår och studerade teologi, i stället intresserade hans sig för befästningskonst. Han förlorade faderns egendom i Lundagård genom reduktionen och levde förmodligen på allmosor från släktingar under sista delen av sitt liv. Med Peder Pedersen Winstrups död avslutades den manliga linjen av den adliga familjen Winstrup. Att placera det avlidna fostret i biskopens kista blev för honom en stark symbolisk handling: han hade avlat en son, om än dödfödd.

(2021-04-06)

Se även Mumifierad biskop unik tidskapsel från 1600-talet (2015-04-10)