Vilka blir egentligen företagare, och vilka av dessa blir dessutom framgångsrika? Vilka resurser, kapitaltyper och sociala strategier är nödvändiga för att uppnå framgång? Dessa frågor försöker Tomas Nilson besvara i sin doktorsavhandling. Han har studerat två grupper av företagare verksamma i Borås och Örebro under Sveriges avslutande industrialiseringsperiod 1890–1920.

Framför allt granskar avhandlingsförfattaren rekryteringen till företagargrupperna, gruppernas inre struktur – socialt ursprung, äktenskapsbildning och utbildningsgrad – samt företagarnas livsstil och karriärmönster. Han har valt undersökningsstäder som har dels en strukturlikhet – i Borås dominerade textilindustri, i Örebro skotillverkning – dels för att städerna är belägna inom två skilda kulturområden: Öst- respektive Västsverige. I båda fallen handlar det om industribranscher som producerade för en inhemsk marknad och som var starkt beroende av skyddstullar. Tidigare forskning har uppmärksammat tydliga skillnader vad gäller både demografiska förhållanden och kulturell praxis.

Tomas Nilsons huvudtes var att det måste ha varit svårare att bli företagare i Borås än det var i Örebro. Dels därför att textilindustrin var en betydligt mer kapitalkrävande bransch än skoindustrin, och att detta ledde till att enbart personer med tillgång till ekonomiskt kapital kunde engagera sig där. I Örebro däremot medförde möjligheten att hyra nästan samtliga maskiner som behövdes för skotillverkning att en annan kategori personer kunde bli företagare. Lika viktigt i sammanhanget var dock att de sociala nätverken i Borås främst var exkluderande till sin karaktär medan de i Örebro var inkluderande. Detta ledde till att få "nya män" fick tillträde till nätverkens resurser i Borås men att det omvända gällde i Örebro: där återfanns ett förvånansvärt stort antal personer från lägre sociala skikt inom nätverken, vilket ofta hade skett genom ett engagemang inom frikyrkan. Örebro kan därför beskrivas som en "uppkomlingsstad" i mycket större omfattning än Borås.

Avhandlingens resultat pekar mot att huvudtesen höll tämligen väl. De distinkta regionala skillnader som existerade vad gäller företagargruppernas rekrytering, sociala sammansättning och karriärmönster förklaras bäst med hänvisning till olikartade kulturella miljöer, med gamla historiska rötter.