Fria, stolta lantmän och vårdslösa, liderliga bönder

Under 1700- och 1800-talen ägnade sig många svenska ämbetsmän åt att undersöka, beskriva och värdera den fysiska miljön och befolkningen på olika orter runt om i landet. Den rad av ortsbeskrivningsprojekt som då bedrevs, ofta med hjälp av detaljerade frågelistor, var ett utslag av överhetens strävan att skaffa sig handfast kunskap om landets näringsliv och inhemska natur- och kulturresurser liksom om karaktären hos och levnadssättet bland de breda befolkningslagren på landsbygden. Verksamheten genomsyrades av ambitioner att öka landets välstånd, utveckla nationella tillgångar och befrämja en befolkningstillväxt. En central drivkraft var även att i förlängningen kunna omforma den svenska bondebefolkningen. Kollektivism, traditionalism, vantro och frånvaro av framtidsperspektiv skulle ersättas av enskilt agerande individer som resonerade förnuftigt och som handlade rationellt och patriotiskt.

Om detta handlar den avhandling som etnologen Maria Adolfsson i dagarna lägger fram vid Stockholms universitet. Hon har också undersökt hur beskrivningsverksamheten genomsyrades av idéer, attityder och värderingar som kan betraktas som utmärkande för upplysningstidens spirande strävan efter en modernisering av staten och ett modernare levnadssätt bland befolkningen. Samtidigt uttrycker många författare en påtaglig skräck inför förändringar av samhällsorganisationen. I materialet presenteras därför även idealbilder av den svenske bonden vars egenskaper och levnadssätt varit oförändrade sedan forntiden. Lantmannens frihet och oberoende, kungatrohet och enkelhet hyllades av ortsbeskrivarna.

De viktigaste ortsbeskrivningsprojekten bedrevs av Vetenskapsakademien, Lantmäterikontoret, universiteten, Lantbruksakademien och hushållningssällskapen. En lång rad ortsbeskrivningar var därtill resultatet av författarens eget initiativ att sätta igång sitt beskrivningsarbete. Maria Adolfsson har även studerat hur ortsbeskrivningarna har ett i huvudsak ekonomiskt-topografiskt innehåll, men även behandlat naturvetenskapliga, administrativa, historiskt-antikvariska och etnografiskt-folkloristiska ämnen och teman.

Hon har även studerat hur de svenska ämbetsmännen konstruerade bilder av folket och folklivet i sina ortsbeskrivningar. Folket framställs till exempel som en homogen grupp både i fysiska och moraliska termer. Allmogens karaktär, rörelsemönster och utseende avgränsas ofta problemfritt med hjälp av geografiska gränser. Materialet innehåller otaliga beskrivningar av hur folket på den aktuella orten är ärligt, sparsamt och kungatroget eller fetlagt, ociviliserat och böjt för fylleri och lyx och därigenom skiljer sig från grannortens allmoge.

Maria Adolfsson:
Fäderneslandets kännedom. Om svenska ortsbeskrivningsprojekt och ämbetsmäns folklivsskildringar under 1700- och 1800-talet
Institutet för folklivsforskning, Stockholms universitet
Disputation: 31 maj 2000
Opponent: docent Anders Salomonsson, Lunds universitet