Genus och hushållsförsörjning 1750–1850

Kvinnors arbete med kreatursskötsel och textilberedning var visserligen oundgängliga för hushållens försörjning, men makt och status knöts i hög grad till det manliga arbetet. Rosemarie Fiebranz har i sitt avhandlingsarbete studerat hushållens försörjningsstrategier i Bjuråker, Hälsingland, under perioden 1750-1850.

Det svenska agrarsamhällets omvandling perioden 1750-1850 är känd i stora drag med bland annat stark befolkningsökning, social differentiering och kommersialisering av jordbruket. Forskningen har dock hittills i liten utsträckning kombinerats med de senaste årens livskraftiga genushistoriska inriktning. Vi har saknat empiriska data om hur uppfattningar och normer kring genus påverkade utvecklingen. Rosemarie Fiebranz ger i sin avhandling en bild av de hundra årens utveckling i en Hälsingesocken. Med ett aktörsperspektiv ställer hon huvudfrågan om agerandet inom hushållen formades av iakttagbara hushållsstrategier, och vilken roll uppfattningar om genus i så fall spelade för dessa hushållsstrategier.

Resultaten visar att utvecklingen i Bjuråker delvis liknande den generella i Sverige: kraftig befolkningsökning (tredubbling av befolkningstalet), och en tilltagande social skiktning. Från en tidigare relativt egalitär egendomsstruktur fragmentiserades jordinnehavet i högre grad än på andra håll. Gårdsbrukandet fortsatte dock ha stor betydelse för hushållens agerande. Vid egendomsöverlåtelser strävade man efter att kunna ge en eller flera söner bärkraftiga brukningsenheter. Genusuppfattningar var viktiga för agerandet: sönerna favoriserades vid generationsväxlingarna, och döttrarnas framtid avgjordes främst av deras giftermål.

Idealet för en bonddotter var att bli bondmora, alltså gifta sig med en bondson. Men utvecklingen medförde att många bondbarn den här perioden sjönk socialt och fick leva som soldater, torpare eller mångsysslare. Rosemarie Fiebranz andra viktiga resultat rör just mångfalden av försörjningsstrategier i Bjuråker. Den sedan länge etablerade linnenäringen – väv såldes via köpmän och på egna marknadsresor – växte kraftigt i omfattning. Många hushåll kombinerade linneproduktionen med periodvis kolningsarbete för socknens järnbruk, Strömbacka och Hedvigsfors.

I andra fall ersatte järnbruksarbetet linnevävningen, medan åter andra hushåll förefaller ha inriktat sig på nyodling och utvidgad linproduktion. I den sistnämnda strategin hade införandet av vattendrivna linberedningsverk stor betydelse. Genomgående i undersökningen framkommer genusuppfattningarnas väsentliga betydelse för agerandet. Makten inom hushållen var knuten till husbondepositionen. Arbetsdelningen var komplex, men arbetets fördelning mellan män och kvinnor uttryckte samtidigt ett maktinnehåll. De kvinnliga arbetsinsatserna inom kreatursskötsel och textilberedning var visserligen oundgängliga för hushållens försörjning, men makt och status knöts i hög grad till det manligt kodade arbetet, och hushållen representerades utåt av sitt manliga överhuvud, husbonden. Genom sitt genusperspektiv fördjupar Rosemarie Fiebranz avhandling kunskapen om de tidiga förutsättningarna för Sveriges industrialisering.

Rosemarie Fiebranz:
Jord, linne eller träkol? Genusordning och hushållsstrategier, Bjuråker 1750–1850
Historiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 3 maj 2002
Opponent: docent Maria Sjöberg, Historiska institutionen, Göteborgs universitet