Den här boken behandlar den småländska hushålls- och prydnadsglastillverkningens historia, främst den ekonomiska, från mitten av 1800-talet fram till idag. Glasbruksregionen – med den populära benämningen glasriket – är belägen i östra Kronobergs och sydvästra Kalmar län. Den etablerades under andra hälften av 1800-talet och nådde sin blomstring under 1900-talets första hälft. Som mest fanns bortåt 40 bruk i Småland.

Regionen hade under glashanteringens etableringsfas en speciell karaktär av fattigdom och folkrikedom; den var bland de fattigaste delarna av landet och ett av de mest utpräglade emigrationsområdena. Därmed kunde en hantverksmässigt betonad produktion, utförd av en jämförelsevis lågavlönad men yrkesskicklig arbetarstam, expandera. Glashanteringens expansion underlättades också av lämpliga naturförutsättningar, särskilt bränsle och råvaror.

Under 1900-talet utvecklades branschens konstindustriella inriktning med Orrefors som pionjärbruk. Svensk glaskonst blev känd nationellt och även internationellt, varvid inte bara Orrefors utan också andra bruk, till exempel Kosta och Strömbergshyttan, utmärkte sig. Under 1960-talet började en nedgångsperiod, som berodde på ökande konkurrens från importerat maskingjort glas och från andra material samt på ökande kostnader. Påfrestningarna blev snart övermäktiga och glasbruksnedläggningar i stor skala tvingades fram.

I dag finns endast några få, tämligen små tillverkande bruk kvar. Försök att hejda nedläggningsvågen blev verkningslösa. Hantverksmässig glastillverkning bedrivs numera i små hyttor, studiohyttor, där en eller ett par, ibland mycket skickliga glasblåsare arbetar.

Olle Krantz:
Den småländska glasregionens uppgång och fall. En ekonomisk historia
Gidlunds förlag
Utkom 2015