Hägnadernas roll för jordbruket 1640-1900

Hankgärdsgården – en teknisk innovation från tidig medeltid – var den dominerande hägnadsformen ända fram till taggtråden tog vid i början av 1900-talet. Hankgärdsgården krävde visserligen väldiga virkesmängder men den gjorde det möjligt att effektivt skydda och hägna stora områden.

Hägnadssystem och hägnaderna i sig, har varit relativt lite belysta i modern agrarhistorisk forskning trots den betydelse de haft för jordbruket under många hundra år. På ett tvär-vetenskapligt sätt försöker Örjan Kardell kasta ljus över hägnadernas betydelse från 1600-talet fram till den stora omdaningen av lantbruket i början av förra seklet. För första gången ges här underlag för beräkningen av deras omfång och utbredning, men här finns även utförliga beskrivningar av hur själva stängslingsarbetet gick till.

Stängsling var ett omfattande arbete för jordbrukarna. Vid mitten av 1800-talet beräknas det ha funnits hela 100 000 mil gärdsgård i landet. Hur stor belastning det blev för landets jordbrukare att hålla dem i stånd, är en fråga som avhandlingen ställer. Hur påverkades arbetet av att kraven på hägnaderna ändrades – i stället för att stänga ute boskapen skulle den nu stänga den inne? Svaren kan väsentligt bidra till ny kunskap om det gamla agrara produktionslandskapet och de stora förändringarna det genomgick efterjordreformerna. Detta kan i sin tur ge ökade insikter om hur landskapsvården ska bedrivas idag.

Örjan Kardell:
Hägnadernas roll för jordbruket och byalaget 1640-1900
Institutionen för ekonomi, Sveriges Lantbruksuniversitet.
Disputation: 16 april 2004.
Opponent: professor Carl-Johan Gadd, Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet.