Ny studie visar på långväga inflyttning till vikingatidens Sigtuna
Vuxen man begravd i Sigtuna på 1000-talet. Foto: Sigtuna Museum
Nya analyser av lämningarna från 38 människor som levde och dog i Sigtuna mellan 900-talet och 1100-talet visar på stor variation i både genetisk sammansättning och ursprung. Undersökningarna är de största i sitt slag som genomförts i Sverige och kombinerar flera olika metoder, bland annat DNA-analys och analys av grundämnet strontium i tänderna. Resultaten presenteras nu i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.
Sigtuna är väl bekant som en av våra första egentliga städer och räknar sitt formella grundande till cirka år 980, då landets första kristna kung Olof Skötkonung hade sitt säte här. Mer okänt för de flesta svenskar är sannolikt att staden under sin blomstringstid fram till 1200-talet var synnerligen kosmopolitisk. Forskare vid Stockholms universitet har i samarbete med Uppsala universitet,Middle Eastern Technical University i Turkiet, the British Geological Survey i Storbritannien, och Curt-Engelhorn-Zentrum Archäometrie i Tyskland, analyserat lämningarna efter 38 individer från 6 olika begravningsplatser i Sigtuna. En kombination av metoder från osteologi och arkeologi, inklusive DNA-analys och analys av strontium i tänder (strontium är ett grundämne vars isotop och halt i tänder varierar beroende på var individen befann sig i tandbildande ålder) visar att ungefär hälften av invånarna i Sigtuna under den här tiden hade sitt ursprung utanför Mälardalen.
– Vi är vana vid att tänka på vikingarna som ett resande folk, och ser lätt framför oss läroböckerna från skolan med pilar ut från Skandinavien mot andra länder, så långt som till Turkiet och Amerika. Men vi tänker sällan på det stora inflöde av människor från andra delar av världen som också förekom, säger Maja Krzewinska, forskare vid Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet.
– Arkeologin i Sigtuna är fascinerande, kulturhistorien där är så mångfacetterad. Och nu ser vi också vem som växte upp där och vem som flyttade till Sigtuna, säger Anna Kjellström, osteolog vid Stockholms universitet och en av studiens författare.
– Det är extra roligt att vi hittat andra generationens invandrare bland de begravda, vad jag vet har man tidigare aldrig kunnat studera immigration på den här detaljnivån, säger Anders Götherström som är en av ledarna av ATLAS-projektet inom vilket studien är gjord.
Att göra motsvarande studier ännu längre tillbaks i tiden är mycket svårt eftersom de döda innan kristendomens intåg i allmänhet kremerades, och därmed inte lämnar material nog för DNA-analys.
Artikeln ”Genomic and strontium isotope variation reveal immigration patterns in a viking age town” publicerades i Current Biology den 23 augusti 2018.
(2018-08-23)
