I juni 2000 hölls ett symposium i Ramsele i Västernorrland med titeln "Hällbilder och hällbildernas fornlämningsmiljöer". Symposiet syftade till att vara en introduktion till fornminnesinventeringen i Västerbottens län och liknande fältarbeten i Västernorrlands län år 2000. Ett annat syfte var att främja och fördjupa länsöverskridande samarbete i frågor kring hur man letar, hittar, dokumenterar och diskuterar kring viktiga fornlämningsmiljöer i regionen.
Föredragen från symposiet publiceras nu i den andra volymen av Mitthögskolans skriftserie Studier i Regional Arkeologi. Artiklarna belyser ett flertal aspekter med anknytning till hällbilderna och deras utbredning i den nordliga taigan.
Berit Andersson studerar den arkeologiska omgivningen runt hällmålningen på Storberget i Åsele socken. Hon ser ett samband med hällmålningen och de nyligen upptäckta boplatserna dryga kilometern sydväst om hällmålningen. Placeringen av målningen kan ha att göra med älgens vandringsstråk.
Reidar Bertelsen och Alf Ragnar Nielssen presenterar en hittills unik företeelse, nämligen en s.k. nordlandsristning i en grotta och därtill den första i Lofoten. Det är den hittills enda i sitt slag och visar inte bara på en mycket tidig bosättning i Lofoten (9000-8800 år före nutid), men också att älgen hade betydelse i denna högst älgfattiga region.
Anders Huggert tar sin utgångspunkt i sick-sackornamentiken som i några kända fall uppträder på såväl mellanneolitiska skifferföremål som i hällbilder. Han diskuterar denna ornamentik i ett huggormsperspektiv och framför hypotesen att huggormen (sick-sacklinjen) var en positiv symbol för en kraft som befrämjade människans värv.
Lennart Klang redogör för hur kända hällbilder har upptäckts samt diskuterar frågan om metoder för upptäckten av fler hällbilder i Västerbottens och Norrbottens län. Det är rätt tunt med kända hällbilder i regionen och frågan om varför det är så, blir belyst.
Britta Lindgren tar sin utgångspunkt i hällmålningarna som metaforer inom både den materiella och immateriella sfären. Hon analyserar hällmålningslokalen vid Högberget I i Ångermanland utifrån dess fornlämningskontext och topografiska läge och betonar vikten av bildernas kontext. Hon testar den så kallade jaktmagiska modellen och analyserar möjligheten att hällmålningslokalerna har valts delvis på grund av älgarnas vandringar i landskapet.
Anna-Karin Lindqvist behandlar en märklig, kustbunden neolitisk boplats i norra Ångermanland. Hon belyser flera till hällbilderna anknytande frågor rörande bland annat boplatsernas struktur och huruvida samma grupper använde såväl kust som inland. Ett mycket fint skulpterat älghuvud i skiffer påträffades i detta "sälens rike".
Per H Ramqvist diskuterar sambandet mellan hällmålningar och hällristningar å ena sidan och hällbildslokalerna och boplatserna å den andra. Det är uppenbart att såväl nya frågor rörande ytterligare hällbildslokaler som områdesanalyser rörande boplatserna i hällbildernas närområde erbjuder forskningen många nya perspektiv. Ramqvist visar i sin andra uppsats på framkomliga vägar för dokumentationen av de svårfångade hällmålningarna. Den digitala tekniken erbjuder nya sätt att tolka hällmålningarnas motiv.
Bernt Ove Viklund diskuterar också den arkeologiska omgivningen till några av hällmålningarna i västra Ångermanland. Han presenterar även två nyupptäckta hällmålningslokaler vid Högberget i Ramsele samt en sällsynt och troligen väldigt viktig boplats med hyddlämningar. Den ligger direkt vid våtmark och kan vara samtida med hällmålningar som ligger fyra kilometer bort.
Lennart Klang, Britta Lindgren & Per H Ramqvist:
Mitthögskolan.
132 sidor, häftad, illustrerad.
Utkom 2002.
