Hasselnöten avslöjar landskapets förändring
Provtagning av hasselnötter i naturreservatet Dörröds Fälad. Foto: Amy Styring
Med hjälp av hasselnötsskal som påträffats vid arkeologiska fyndplatser har forskare lyckats ta reda på hur det skånska landskapet utvecklats under de senaste 10 000 åren. Stabila kolisotoper i skalfragment vittnar bland annat om jordbrukets intåg för cirka 6 000 år sedan.
Ända sedan inlandsisen släppte sitt grepp om norra Europa för cirka 10 000 år sedan har hasselnöten erbjudit våra förfäder en viktig källa till protein och energi. Tack vare nötens popularitet återfinns skalrester ofta vid arkeologiska fyndplatser. Det är med hjälp av dessa nötskal som forskare nu har lyckats ta reda på hur det sydsvenska landskapet förändrats sedan glaciärerna smälte till att öppna skogar av tall, björk och hassel började bre ut sig. En landskapstyp som senare förändrades när människan började bruka jorden i södra Sverige för cirka 6 000 år sedan.
– Resultaten visar att hasselnöten, en av de viktigaste resurserna för människor sedan stenåldern, bär med sig en signal från den miljö den vuxit i. Nöten ger en pusselbit till hur våra förfäder har utnyttjat sin omgivning och hur den har förändrats både naturligt och genom människans påverkan, säger Karl Ljung, geologiforskare vid Lunds universitet.
I den nya studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Environmental Archaeology, samlade forskarteamet in hasselnötter från träd som växte i olika ljusnivåer på tre platser i södra Sverige. Sedan analyserades variationen i nötternas kolisotopvärden utifrån hur mycket ljus de utsatts för och delades in i tre kategorier: mörk, halvmörk och ljus. I nästa steg undersöktes motsvarande värden hos forntida nötter som påträffats vid arkeologiska platser i södra Sverige. Skalfragmenten kom från 15 utgrävda bosättningar, mellan 10 000 och 2 000 år gamla.
– Vi upptäckte att de äldsta nötterna från mesolitikum hade samlats in från mer slutna miljöer med tätare trädkronor. I takt med att jordbruket startade i södra Sverige skedde en övergång till mer öppna områden med betesmarker. Men hasseln fortsatte att vara en viktig födokälla för människorna även i dessa successivt mer öppna landskap, säger Ljung.
Studien öppnar för nya möjligheter att direkt koppla förändringar i miljön till människors försörjningsaktiviteter. Men även för att rekonstruera mikromiljöerna våra förfäder utnyttjade. Forskarna ska nu gå vidare genom att datera och mäta kolisotoperna hos hasselnötsskal från ett bredare utbud av arkeologiska platser och miljöer.
– Det kommer att ge mer detaljerad kunskap om skogar och landskap i det förflutna, vilket kan hjälpa arkeologer att bättre förstå människors påverkan på sin miljö. Studien kanske även kan få oss att tänka annorlunda om skogsbruk och förändringar vi ser idag, säger Karl Ljung.
Studien är ett samarbete mellan Oxford University, Lunds universitet och Statens historiska museer. Artikeln ”Carbon isotope values of hazelnut shells: a new proxy for canopy density” har publiceras i Frontiers in Environmental Archaeology.
(2024-03-13)
