Heliga Birgitta och medeltida predikanter publikanpassade budskap

Insikten om att en framgångsrik talare bör anpassa sina ord till publiken är inte ny. När heliga Birgitta på 1300-talet skrev ned sina uppenbarelser och de svenska predikanterna på 1400-talet predikade, försökte de locka till sig sina mottagares intresse och sympati. För att nå fram infogade de i sina texter sedelärande exempelberättelser. Dessa var korta berättelser i vilka mottagarna inbjöds identifiera sig med kristligt förebildliga hjältar och hjältinnor. Det visar historikern Eva-Marie Letzter i en ny avhandling från Stockholms universitet.

Forskningen har tidigare klarlagt att exempelberättelser var omåttligt populära under medeltiden. De användes flitigt av både kyrkfolk och hovskalder för att fånga publiken och förtydliga komplexa budskap. Ändå är avhandlingen Med öga för publiken den första studie som på allvar tittat på hur medeltidens författare egentligen lyckades med detta, och som sätter fingret på hur publikanpassningen gick till.

– Genom att jämföra heliga Birgittas och de svenska predikanternas exempelanvändning är det möjligt att se hur publikanpassningen tog sig uttryck i förhållande till skilda målgrupper, säger Eva-Marie Letzter doktorand i historia vid Stockholms universitet.

Birgitta vände sig först och främst till Europas maktelit medan de svenska predikanterna vände sig till den breda allmänheten i det svenska riket, betonar Eva-Marie Letzter.

Birgittas symboliskt mer avancerade exempelberättelser och deras aristokratiska hjältar, såsom modiga riddare, rimmar väl med vad hennes högborna adressater lär ha funnit tilltalande. Samtidigt tillgodosåg predikanternas lättillgängliga exempelberättelser och deras fromma folkliga hjältar, såsom helgonet Franciskus, församlingsbornas behov av förebilder som de kunde relatera till i sin vardag.

De olika publikerna förklarar författarnas retoriska och narrativa val vid framställningen av exempelberättelser. Detta är i linje med det som i modern medieforskning framhållits som gynnsamt vid inbjudandet av mottagare till identifikation med rollfigurer i berättelser.

– Birgittas och de svenska predikanternas publikanpassning blir begriplig vid tillämpningen av medievetenskaplig identifikationsteori, säger Eva-Marie Letzter och fortsätter:

– De har, liksom andra senmedeltida författare, dragit nytta av samma identifikationsstrategier som vår tids reklam- och filmmakare använder då de säljer in budskap till olika målgrupper.

Birgitta och de svenska predikanterna skrev för att fostra sina publiker till goda kristna och för att inpränta moraliska och trosmässiga normer i dem. Men de skrev inte sina mottagare på näsan.

– Tack vare det att den enskilda mottagaren inbjöds till att identifiera sig med den goda hjälten eller hjältinnan i exempelberättelsen kunde författarna leda mottagaren till att själv dra rätt slutsatser och till att ta till sig de lärdomar som författarna ville lära ut, säger Eva-Marie Letzter.

Eva-Marie Letzter:
Med öga för publiken. Moralisk fostran genom heliga Birgittas och de svenska predikanternas exempelberättelser, cirka 1340-1500
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 5 oktober 2018