Först ett direkt citat, där Jan Guillou upprepat den sista meningen mer eller mindre ett flertal gånger i TV: "Den som byggde kyrkan i Forshem, den från det Heliga Landet hemkomne tempelriddaren, var den som skapade de mirakulösa segrarna vid Lena och Gestilren. Därför talar vi svenska idag och inte danska. Där föddes Sverige. Arn Magnusson fanns alltså. Han är vår landsfader."

"Arn Magnusson fanns alltså". Enligt normal begriplig svenska placerar den meningen huvudpersonen i de levandes värld då det begav sig och icke i fiktionens. Sen har vi Guillous senaste tilltag att med boken i hand söka i Forshems kyrka efter den begravda Arn. Alltså existerade Arn!

Det är vad man kallar "biblisk arkeologi" när man vet svaret på förhand och försöker bevisa sitt påstående med verklig förekomst utan att kunna bevisa sammanhang. Naturligtvis är det lättare att finna, när man vet vad man söker efter. Men det är befängt och vilken institution ger pengar till dumheterna. Hoppas det inte är skattepengar?

Jan Guillou gör obotlig skada med TV:s genomslagskraft och det drabbar den yngre generationen som får en förvirrad bild av historien. Det är ett pedagogiskt arbete som är som en "varg = fuskverk som inte kan repareras". Obegripligt om någon historiker kan försvara Guillous historiesyn och lika obegripligt om historiker kan bortse från att Guillou inte kan skilja på fiktion och verklighet. Ty det värsta är att han tror han beskriver historisk verklighet.

Om Guillou vill vara historiker eller skriva en dokumentär får han se till att han får fakta rätt och att exemplen är valda så att de speglar en verklighet. Det börjar med Forshems kyrka som enligt experterna byggdes i mitten av 1100-talet, medan Arn antas ha kommit hem till Sverige mer än 40 år senare. Jag får det till att Arn måste ha varit förrädare eftersom Saladin gav honom så mycket guld att han hade kunnat köpa Danmark och Västergötland?

I Guillous bakgrundsforskning saknas att han inte läs ur tempelriddarnas 76 regler:

Om tionde
58. Du som har övergett alla trevliga rikedomar i världen, vi tror att du villigt har underordnat dig fattigdomen. Därför har vi beslutat att du som lever ett kommunalt liv kan erhålla tionden. Om biskopen på orten som ska få dem med sin rätt önskar ge ut av barmhärtighet med medgivande av kapitlet kan han ge tionden kyrkan råder över…

Detta gäller då exempelvis hemvändande tempelriddare. Kort sagt det förutsätts att templarn lever i för cisterciensermunkar normal fattigdom. Inom orden rådde en strikt hierarki och på hemmaplan var de en del av församlingen och underställd biskopen som var i rang med kungasöner. Guillou föreslår att Arn byggt Forshems kyrka. Med vilka medel och med vilken myndighet? När därtill årtalen slår fel?

I Äldre Västgötalagen heter det: "Vilja bönder göra kyrka, då skall man bedja om biskopens lov därtill". I Östgötalagen läser vi "Konungen låter kyrkobygge börja, bönderna föra det till slut".

Guillou har missat att som bakgrund läsa landskapslagarna som existerade med säkerhet i början av 1200-talet men man menar att de går tillbaka på äldre förlagor. Ingen skada att läsa exempelvis Domarregel 16 hos Olaus Petri. Den ger en känsla för vilken rättvisa man tänkte på i bondesamhället. I synnerhet lågadeln/rusthållarna var egentligen storbönder och hörde under bondelagen åtminstone fram till 1280 och adelsprivilegierna.

Man började bygga stenkyrkor runt 1110 i en nästan rasande takt inte bara i Norden utan i Europa där det dessförinnan bara fanns "domkyrkor". Kyrkorna blev bas för lokalsamhället men de restes ofta på gammal kyrkplats, gammal tingsplats eller på forntida ritualplats. En del kyrkor torde ha planerats som tingskyrkor och där kungen möjligen kung övernatta i västtornet vid landsting.

Exempelvis Bengt den Gode 1150-1190 föregick med gott exempel och byggde fyra kyrkor i sina hemtrakter och därtill två och en halv i biskopsstaden Skara. Vi kan anta att kungar och höga herrar byggde kanske ett 50-tal i Västergötland men det var mindre än en tiondel. De romanska västtornen är en indikation eftersom bönderna hade nog tyckt "det kan bli för mö´" Vi vet ej om kyrkbyggena var påtryckning eller helt enkelt exempel som bönderna såg en nytta med.

Svårt att få Guillous "maffiasamhälle" att passa in i den beskrivning man får när man gör en syntes av alla fakta. Högadeln var liten och det var ett bondsamhälle fram till andra världskriget. Här på Dal tre stycken i början av 1400-talet. Bönderna struntade i herrarna så länge de skötte sig och skötte politiken väl. De var något utan för bondens allmänning och faktiskt låg många av adelns gårdar som större torp utanför byarna.

Guillou vill inbilla oss att det inte fanns lag och ordning före hans hjälte Birger Jarl:
§ 1. Dräper någon en man på ting, det är nidingsverk.
§ 6. …dräper någon en kvinna, det är allt nidingsverk. "Hon har alltid fred till möte och till mässa, hur stor än striden må vara mellan män."

Jag tolkar nog detta ur Västgötalagens Urbota Balk som tingsfrid och kvinnofrid. Citattecknen ska läsas som "Såsom alla vet" och stycket tolkas som urgammal lag och själva balken tycks var mycket gammal. Bönderna i Östergötland och Uppland var nog inte så mycket efter västgötarna. I Sverige infördes egentlig beskattning uppifrån 1247 efter slaget vid Sparrsätra. Skänningeannalerna konstaterar kort och lakoniskt att bönderna förlorade sin frihet! Vem var egentligen maffian om inte Birger Jarl?

Bondekvinnorna tyckte nog att jarlen var rena maffian när han försämrade deras arvsrätt för att tillgodose männens förmodade större behov … och kanske med svepskäl att förhindra hemmanens klyvning. Stadens kvinnor däremot fick dela arv lika vilket kunde verka förvirrande.

Nåja, med dessa få exempel vill jag visa lite av det normala samhället. I motsats till Guillous pojkfantasier och tillvitelser. Han är dåligt insatt i proportionerna på allting och kan inte ge en trovärdig gestaltning av dåtiden. Jag får känslan av pojkbok när jag läser i trilogin. Kanske en del går på hans beskrivningar därför att det är det man vill höra men seriös historieskrivning är det icke. En historiker tar inte parti för någon ty då sysslar man med politik. Förövrigt finns det en otrolig mängd sakfel som skulle behöva en särskild bok.

Hans gästspel inom historietolkningen är bara ägnad åt att förvirra ungdomen. Deras historielärare får nog lära dem att tänka kritiskt och inte köpa fantasierna. Guillou har en enfaldig inställning att historien började 1210 och har inte kunskap att inse att samhället har rötter som går tusentals år bakåt. Fysisk finns de på kyrkplatsen och i fornlämningarna. Nya kvastar sopar värst och Guillou använder ett gammalt knep inom journalistiken att dramatisera och döma ut det bestående och att vara konspiratorisk. Men då får man ha torrt på fötterna eller ägna sig åt ren fiktion.

Bengt Hemtun