Sverige har en av världens bästa kulturminneslagar. Nu hotas den av ett byråkratiskt krav på att stärka lagen om offentlig upphandling. Regeringens förslag innebär att samhällsintresset att bevara och tillvarata kulturarvet får vika för kortsiktiga ekonomiska intressen.

Förslaget att öka konkurrensen för uppdragsarkeologin kan innebära slutet för en fungerande ansvarsfördelning mellan samhällets intresse att bevara kulturarvet och exploatörernas intresse att bygga så kostnadseffektiv som möjligt. DIK, som bland annat organiserar Sveriges arkeologer, kräver att regeringen drar tillbaka sitt förslag och låter länsstyrelserna behålla sitt ansvar att kontrollera hur och av vem en uppdragsutgrävning ska göras.

Jag förstår att regeringen vill ha så få undantag som möjligt i lagstiftningen men med detta förslag blir exploatören en ofrivillig beställare. Det kommer inte att fungera. Enligt kulturminneslagen är en exploatör som bygger på historisk mark skyldig att betala för en arkeologisk undersökning om eller när en sådan behövs. Genom ett undantag i upphandlingslagstiftningen är det länsstyrelsen som väljer vem som ska utföra arbetet. Med regeringens förslag blir det istället exploatören som själv upphandlar det arkeologiska arbetet.

Kulturminneslagens konstruktion, att låta exploatören betala för samhällsintresset att tillvarata kulturarvet, bär i sig på en inneboende konflikt. Exploatören har inget eget intresse av att göra undersökningen, därför är risken stor att det enbart blir ekonomiska hänsyn som styr vem som får uppdraget. Oavsett om denne entreprenör är bäst lämpad eller inte.

DIK menar att det finns ett starkt behov av att bevara och tillvarata kulturarvet. Därför är det olämpligt att lägga hela ansvaret på en exploatör som inte har eget intresse i frågan. Behåll undantagen i lagstiftningen och låt länsstyrelserna ha kvar sitt ansvar att utse dem som ska utföra uppdragsarkeologiska undersökningar och utgrävningar.

Karin Linder
Förbundsordförande DIK