För mänga betyder Höganäs keramik helt enkelt keramik från Höganäs. Men denna bok handlar bara om en av keramikfabrikerna, Höganäs Keramik AB, och om hur en liten verkstad grundad 1909 utvecklades till Nordens största tillverkare av stengods. Från början hette företaget Andersson & Johansson efter grundarna Karl Andersson och Sigfrid Johansson. Föremålen stämplades AJ, ofta med tillägget "Höganäs Keramik".

Företagets styrka var redan från början den goda bruksvaran. Visst tillverkades unika föremål men mera sällan praktpjäser. Länge präglades föremålen av det okonstlade formspråk som blev till på verkstadsgolvet. 1940-talets stora försäljningsframgång var eldfasta grytor, fat och formar. Viktiga beställningar av specialtillverkade föremål kom från Firma Svenskt Tenn, Nordiska Kompaniet och hemslöjdsföreningarna.

Framgångarna fortsatte på 1950-talet. På utställningen H55 i Helsingborg presenterades Old Höganäs, fabrikens första fullständiga servis. Kritikerna var förtjusta och inom några år såldes den i riktigt stor skala. Denna rustika servis med en pärlrand som dekor, glaserad i gult, brunt, olivgrönt och blått, var just vad man då längtade efter – tradition och hantverk.

l det längsta höll Höganäs Keramik kvar vid hantverket och anlitade få formgivare. I mitten av 1960-talet svarade tjugofem drejare för större delen av tillverkningen. Men 1970 blev det nödvändigt att övergå från lergods till stengods. Tillverkningen industrialiserades och kapaciteten ökade väsentligt.

Marie Rehnberg är konsthistoriker i Lund med inriktning på konstindustrin under 1900-talet. Boken Höganäs Keramik handlar inte bara om formgivning utan är också är ett stycke industri- och kulturhistoria.

Marie Rehnberg:
Höganäs Keramik
Signum
130 sidor, inbunden, illustrerad.
Utkom 2003.