Under 1500- och 1600-talen blev Norrköping centrum i stormaktstidens industriella utveckling. Vapenfaktoriet och mässingsbruket på Holmen betydde under Louis de Geers ledning att den tidigare lilla staden växte till en av tidens viktigaste svenska städer. Befolkningen mångdubblades och blev den största i Sverige näst efter huvudstaden. Stadens bebyggelse expanderade i detta skede norr och väster om den medeltida stadskärnan.
Under denna expansiva tid har även levnadssätt och kultur förändrats. Det gamla borgerskapet blandades med helt nya befolkningsgrupper från Europa – med nya vanor och traditioner. Samtidigt kom Sverige att anamma mycket av renässansens idéer som tog sig uttryck i allt från heminredning till stadsplanering.
Med utgångspunkt i den arkeologiska undersökningen i kvarteret Dalkarlen 1998 väcks många av dessa företeelser till liv. Kvarteret är beläget strax söder om Norrköpings industriella centrum – Holmen – och har i stor utsträckning bebotts av nyinflyttade hantverkare och industrifolk, därav namnet Tyskebacken. I en serie artiklar behandlas olika aspekter av livet i stormaktstidens stad, av de kulturella förändringar som ägde rum vid denna tid och av arkeologens väg mot ny kunskap.
Göran Tagesson & Pär Karlsson (red):
I Tyskebacken. Hus, människor och industri i stormaktstidens Norrköping
Riksantikvarieämbetets förlag
128 sidor, häftad, illustrerad.
Utkom 2003.
