Inte bara skog på Sydsvenska höglandet för 2000 år sedan

Den tidigare så täta barrskogen på det Sydsvenska höglandet är i dag i stor utsträckning skövlad på grund av stormen. Men det är lätt att tro att det i alla tider funnits tät barrskog här. Så är det naturligtvis inte, inlandsis har följts av tundra, björkskog och blandskog. Granen, som dominerar idag, kom till området för lite drygt 1000 år sedan. Leif Häggströms avhandling i arkeologi handlar om hur jordbruket sköttes på Sydsvenska höglandet för ungefär 2000 år sedan.

Avhandlingen baseras på arkeologiska utgrävningar på ett tjugotal platser i södra Sveriges inland. De allra flesta utgrävningarna har skett i samband med att motorvägar eller industri skall byggas. Framför allt är det de arkeologiska undersökningarna i Öggestorp knappt 2 mil sydost om Jönköping som står i fokus. Sommaren 2002 genomfördes här en omfattande arkeologisk utgrävning. Utgrävningen bekostades av Vägverket som ville använda marken för en omläggning av den farliga riksväg 31.

Undersökningen i Öggestorp, tillsammans med flera andra platser på Sydsvenska höglandet, visar att skogens utsträckning var mycket mindre för 2000 år sedan än i dag. De öppna markerna användes för odling och bete. Även i skogen fick djuren – får, nöt och svin – beta. Skogens resurser användes även till att bygga hus och att göra träkol för järnframställning och smide. Tiden direkt efter Kristi födelse var expansiv och stora områden med nya åkrar togs upp i det som idag är skogsmark. Åkrarna är fortfarande möjliga att urskilja, enklast finner man dem via de många högar med sten som röjts bort från åkrarna (röjnings-rösen).

I Öggestorp sker vissa förändringar i jordbruket vid tiden efter Kristi födelse. Man börjar då i allt större utsträckning gödsla sina åkrar. En uppdelning av markerna har spårats från denna tid. Uppdelningen är för dagens människa helt naturlig, men oftast mycket svår att belägga arkeologiskt. Närmast gårdarna och husen har det funnits små trädgårdsodlingar där man odlat känsliga grödor som kräver mycket omvårdnad, gödsling och ogräsrensning. Oljedådra är ett exempel på en sådan gröda. Lite längre bort har det funnits permanenta åkrar som odlats i ensäde. Detta innebär att åkrarna odlats i princip årligen och därtill gödslats. Längre bort från gårdarna, ofta uppe i de omgivande skogarna, har mindre tillfälliga åkrar tagits upp. Här har skog och buskar huggits ner och när de torkat så har de bränts. Därefter har marken odlats under ett par år och sedan har den fått växa igen.

För att få tillgång till gödsel har djuren nattetid förvarats i fållor i närheten av gårdarna. Dagtid har de framför allt betat i de omgivande skogarna. Inget av de undersökta husen har använts som ladugård, detta innebär att djuren troligen gått ute året om. För flera av de gamla lantraserna är detta inget problem, det är framför allt moderna, hårt avlade djur som behöver vara inne vintertid. För att hjälpa djuren när vädret blev för hårt samlades vinterfoder in. Detta bestod dels av löv och från tiden precis efter Kristi födelse i viss mån även hö. För att skörda hö krävs bra skärande verktyg av stål, som framställts av malm (järnhaltig jord) i Öggestorp.

Leif Häggström:
Landskapsutnyttjande, bete och odling på Sydsvenska höglandet under äldre järnålder. Exemplet Öggestorp
Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet
Disputation: 25 februari 2005
Opponent: docent Eva Svensson