Jan Guillou tillbakavisar anklagelser om sakfel

Svar på Bengt Hemtuns Historieförfalskning eller fiktion?

Den för mig okände historiske auktoriteten Bengt Hemtun tar i så att han riskerar att spräcka livstycket. Ty här fick jag läsa att jag åstadkommit ”obotlig skada” med ett ”fuskverk som inte kan repareras” samt är oförmögen att ”skilja på fiktion och verklighet”, är enfaldig och konspiratorisk, skyldig till såväl ”pojkboksfantasier och tillvitelser” som att genom en ”otrolig mängd sakfel” ha förvirrat ungdomen.

Den som skriver sådant tar vissa risker. I all synnerhet om han låter ”en otrolig mängd sakfel” lysa mest med sin frånvaro i resonemanget.

Saken tycks i första hand gälla min TV-serie Arns Rike, som handlade om det svenska rikets politiska tillkomsthistoria.

Emellertid inleder Hemtun med att hämta ett citat från en turistbroschyr utgiven av Västergötlands länsmuseum och påstår att detta vore något som sagts i TV-serien. Det är fel. I TV-serien, som är gjord med normala journalistiska pretentioner, sade jag naturligtvis aldrig sådant som att ”Arn Magnusson fanns alltså, han är vår landsfader.” Citatet från turistbroschyren, som Hemtun väljer att avsiktligt misstolka, beskriver en fundering om en sådan möjlighet inför riddargestalten i en av relieferna på Forshems kyrka.

Vad gäller Forshems kyrka menar Hemtun att den byggdes vid mitten av 1100-talet och således inte kan ha med ”Arn” att göra, eftersom ”Arn”, enligt mina romaner inte kom hem till Västergötland förrän i slutet av 1100-talet. Förlåt, men vem är det nu som blandar ihop romaner och verklighet?

För övrigt är det omöjligt att exakt datera Forshems kyrka. Vi har bara ett faktum att hålla oss till. Träden som bygger upp bjälk- och regelverket i kyrkans torn höggs på 1130-talet. Men därefter har kyrkan vid åtskilliga tillfällen förändrats och byggts ut. Forshems-mästarens reliefer är exempelvis yngre än 1130 eftersom hans arbeten återfinns också i Skara domkyrka, som invigdes 1150. Och
vid ombyggnader och restaurationer är det inte troligt att man kastade bort äldre byggnadsmaterial om det gick att använda, exempelvis dessa bjälkar. Det enda som således kan sägas om kyrkans datering är att den inte byggdes före 1130.

Vidare i Hemtuns kryssande mellan romanerna och historia slår han till med en av tempelriddarnas regler som han påstår att jag inte skulle ha läst.

Vad Hemtun vill bevisa är något oklart men tycks gå ut på att ”Arn” inte kunde ha varit rik vid hemkomsten, alternativt ”förrädare”, eftersom han som tempelriddare avlagt fattigdomslöfte. Nu är vi alltså inne på den rena romanfiktionen, men enligt den så lämnade ju ”Arn” tempelriddarna efter sin stipulerade botgöring på 20 år (vilket var fullt möjligt att göra). Vidare tycks Hemtun tro att inte ens en rik man skulle ha kunnat bygga kyrka på eget initiativ och stöder detta resonemang på några ord i Äldre Västgötalagen: ”Vilja bönder göra kyrka, då skall man bedja om biskopens lov därtill.”

Visst. Men inte skulle biskopen ha nekat ”Arn” eller någon annan bonde att bygga kyrka.

Slutligen har Hemtun funderingar om Birger jarl och menar att det inte vore just han som hittat på det där med federal statlig lagstiftning. Nej, självklart inte. Det är ju romersk lag, vilket jag påpekade mer än en gång i TV-serien. Däremot är Birger jarl den enskilde person som vi bäst kan knyta till den politiska förändring som sådana lagar innebär. Om den utvecklingen började bli tydlig med Birger jarl vid mitten av 1200-talet så är den likväl inte kodifierad förrän hundratalet år senare i och med Magnus Erikssons landslag. Vad är det med det? På vilken punkt skulle jag ha ”fel” nu? Och av vad skulle våra eventuellt olika uppfattningar om detta förlopp bestå?

Som jag sade så tar man vissa risker om man burrar upp sig med så många skällsord om att förleda ungdomen och annat, som Hemtun gjorde. För bevisföringen sjönk alltså ihop till ett avsiktligt misstolkat citat från en turistbroschyr, som inte återfanns i TV-serien. Därtill ett lösligt resonemang om dateringen av Forshems-kyrkan, ett missförstånd av innebörden i tempelriddarnas regelverk och ett resonemang om utvecklingen av ”statlig överlag” och dess framväxt där det förefaller som Hemtun, liksom jag själv och alla andra är i sak överens.

”En otrolig mängd sakfel” torde kunnat illustreras något mer övertygande.

Jan Guillou

(2004-03-08)