"Mitt har varit rikt och spännande. Jag har upplevt många stora ting. Men också mycken smärta. Det stora: […] den socialistiska staten – en verklighet. Kvinnoemancipationen – som jag har kämpat så hårt för och som jag har lagt grunden till i Sovjetunionen", skriver Aleksandra Kollontaj i slutet av 1930-talet i ett brev till en god vän. Då är hon Sovjets sändebud i Stockholm, omdiskuterad kosmopolit, kommunist och aktiv för att främja sitt lands intressen.

Kollontaj rör sig bland svenska politiker och i kultureliten och för regelbundet dagbok där hon berättar om sina erfarenheter av Sverige och den svenska politiken. Hon skriver om det hårdnande Europa, om konstsamtal med kronprinsen, om uttänkta middagar med Per Albin Hansson och Gustav Möller för att skapa "vänskaplig stämning", funderar över klädinköp och resonemang med UD. Mot slutet av 1940-talet, tillbaka i Sovjet, redigerade Aleksandra Kollontaj själv sina dagböcker som utkom i Ryssland efter Sovjetunionens fall.

Aleksandra Kollontaj är inte den enda internationellt kända utlänning som bodde och verkade en längre tid i Sverige under 1900-talet. Men Kollontaj är den enda som förde utförlig dagbok om sina upplevelser, dessutom under hela tio års tid. Hon rörde sig obehindrat i maktens närhet under hela det 1930-tal som hennes dagböcker skildrar. Som världens första kvinnliga sändebud (sedan 1924) och som första kvinnliga regeringsmedlem 1917-1918 tilldrog hon sig givetvis särskilt intresse i den kompakt manliga eliten, konstaterar professor Krister Wahlbäck i sitt förord.

Aleksandra Kollontaj:
Aleksandra Kollontajs dagböcker 1930-1940
Albert Bonniers förlag
Utkom i april 2008