Kolonisationen av nordvästra Estland

Kolonisationen av Estlands nordvästra kust, där det tidigare funnits en svensktalande befolkning, har haft formen av en spontan kolonisation av en befolkning som bosatt sig här för att utnyttja den speciella ekologiska nisch som dessa kustområden utgör. Under yngre järnålder finns troligen en koppling till den befolkningsexpansion som kan iakttas på många håll i Europa, visar Felicia Markus i sin avhandling.

Längs Estlands nordvästra kust, och på öar som Ormsö, Runö och Rågöarna, har det tidigare funnits en svensktalande befolkning. De flesta av dessa svenskar flydde till Sverige under 1940-talet, och därmed bröts en lång bosättningskontinuitet här. Skriftliga källor nämner att svenskar fanns bosatta i Estland redan under 1200-talet. Folkgruppens tidigaste historia förlorar sig dock i historiens dunkel. Exakt när de kom, av vilka skäl och varifrån, är okänt. Många teorier har framlagts kring dessa frågor. Mer modern forskning har brukat sammankoppla kolonisationen med Estlands kristnande i början av 1200-talet, då man tänkt sig att de nya kristna makthavarna velat befolka tidigare obebodda områden med en kristen befolkning.

Tidigare forskning har framförallt baserats på de fåtaliga tidiga skriftliga dokument som bevarats och vilka omnämner svenskar, och på ortnamn. Felicia Markus har för första gången bedrivit fältstudier i de estlandssvenska bygderna för att introducera nytt material till diskussionen. Under sovjettiden har kust-områdena utgjort stängda gränszoner, men tack vare Estlands återvunna självständighet 1991 kan nu fältarbete bedrivas här. Syftet med undersökningarna, vilka inkluderat arkeologiska utgrävningar, har varit att studera kolonisationsprocessen, och det estlandssvenska kulturlandskapet under tider före de äldsta bevarade kartorna från 1600-talets slut, något som tidigare varit så gott som okänt.

De erhållna resultaten från Nucköhalvön på västkusten och från byn Enby, tyder på att bosättningen har en kontinuitet bakåt i tiden, in i yngre järnålder. Dessutom har kustområdena använts, tvärtemot vad man tidigare trott, ända sedan äldre järnålder.
I avhandlingen genomgås tidigare forskning och tillgängligt källmaterial som berättar om kontakter mellan de bägge sidorna av Östersjön. Detta visar tydligt att kontakter förekommit i varierande grad av omfattning åtminstone sedan yngre stenålder. Kolonisationen av nordvästra Estland av skandinavisktalande grupper tolkas i ljuset av detta material.

Felicia Markus slutsatser är att kolonisationen haft formen av en spontan kolonisation av en befolkning som bosatt sig här för att utnyttja den speciella ekologiska nisch som dessa kustområden utgör. Under yngre järnålder finns troligen en koppling till den befolkningsexpansion som kan iakttas på många håll i Europa. Det är även fullt möjligt att skandinavisktalande grupper redan tidigare rört sig i och utnyttjat området.

Felicia Markus:
Living on Another Shore. Early Scandinavian Settlement on the North-Western Estonian Coast
Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet
Disputation: 17 december 2004
Opponent: Kerstin Cassel, Södertörns högskola.