Kulturarv hotas av ny plan för vattenkraft

Järle kvarn. Foto Helena Törnqvist/Arbetets museum

EU-direktiv samt nationella och regionala planer och miljömål hotar Sveriges kulturarv vid vatten. Hela existensen för dessa miljöer äventyras när vattendrag ska återställas och hinder för fiskar undanröjas. ”Längs våra vattendrag finns inte bara naturvärden, utan även viktigt kulturarv. Vill vi över huvud taget ha det kvar måste vi lyssna på de människor som förvaltar kulturarvet”, skriver Vattenhistoriskt Nätverk.

I Sverige finns cirka 300 arbetslivsmuseer nära vatten, många hembygdsföreningar och små vattenkraftsanläggningar. Dessa är viktiga som boendemiljö, för rekreation och för besöksnäringen. För många av anläggningarna är placeringen precis intill ett vattendrag själva förutsättningen för verksamheten.

Men nu hotas många av dessa anläggningar av den nationella plan för vattenkraft som regeringen presenterade förra året. Vattenhistoriskt Nätverk anser att det i planen läggs orimliga krav på åtskilliga små aktörer, som kanske driver en gammal kvarn eller bevarar en industrimiljö från 1700-talet. I många fall tvingas de ta hjälp av konsulter för att söka tillstånd och inventera eventuella fornlämningar.

– Det blir väldigt mycket byråkrati och kostnader för verksamheter som oftast bygger på ideella krafter. Det här är människor som arbetar med att bevara vårt kulturarv. Tacken är att man kan komma att kallas till domstol, och dessutom riskerar att få riva ut anläggningar och dammar, säger Helena Törnqvist, arbetslivsintendent på Arbetets museum och talesperson för Vattenhistoriskt Nätverk.

Vattenhistoriskt Nätverk samlar nationella organisationer för att synliggöra och värna kulturmiljön och kulturarvet, sociala värden och människors livsmiljö i svensk vattenförvaltning. Nätverket arbetar för en helhetssyn där kulturmiljön vägs in på samma sätt och på likvärdig grund som naturmiljön och andra intressen. Det vill medverka till konstruktiva lösningar till gagn för både kultur- och naturmiljö och för att ta tillvara befintliga resurser i en hållbar samhällsutveckling. Bland medlemmar i nätverket finns en stark oro att de nya kraven hotar de vattenanknutna kulturmiljöernas existens.

Vattenhistoriskt Nätverk har i brev till politiker i riksdagen och länsstyrelserna påtalat brister i hanteringen av känsliga kulturhistoriska miljöer. Kunskapsunderlaget är ofta inte uppdaterat och de möjligheter till undantag och hänsyn som finns utnyttjas inte.

Ett aktuellt exempel är Järle kvarn i Närke, med anor från 1600-talet. Här har Järleåns vatten alltsedan medeltid utnyttjats för olika verksamheter; masugn, hammarsmedja, såg och kvarn. Mark- och miljödomstolen beslutade i våras att Naturvårdsverket får riva den gamla dammen, vilket kommer resultera i att vattenspegeln vid kvarnen kommer att försvinna och i stället återskapas en ny forsmiljö.

– Det här är platser som människor brukat och påverkat under många hundra år. Ska vi återskapa en natur som vi tror att den såg innan brukssamhällena växte fram under 1600- och 1700-talet? Ska vi utplåna en stor del av vårt kulturarv såsom vi gjorde i våra städer under 1960-talet? Eller ska vi vårda dagens miljöer för boende, rekreation och turism? säger Törnqvist.

(2021-09-26)