Kulturhistoriska museers insamling av samtiden

Kulturhistoriska museers uppdrag kan sammanfattas med verben samla, vårda, visa. Men hur går egentligen samlandet till när resurserna är begränsade och samhällsförändringarna snabba? Detta undersöker Elin Nystrand von Unge i sin avhandling om kulturhistoriska museers insamling av samtiden.

Samlandet av just samtid utvecklades i Sverige på 1970-talet för att museer, på ett samordnat och systematiskt vis även i framtiden skulle kunna berätta om den tid som gått. Att museer ägnar sig åt att samla samtid är emellertid inte någon självklarhet. Museer har sedan länge förvärvat det som är gammalt. I dag är alltså de flesta museimagasin fulla av artefakter med hög ålder. Stora resurser läggs därför på samlingsförvaltning. En betydande del av budgeten går även till att öka antalet besökare genom publikvinnande utställningar.

I ljuset av dessa förhållanden är museernas ekonomiska förutsättningar till insamling ytterst begränsade. Samtidigt produceras i dag mer föremål än någonsin tidigare i historien. Därtill lever vi i en tid där ekonomiska, teknologiska, politiska och miljömässiga processer i snabb takt förändrar människors vardagsliv på ett fundamentalt sätt.

Med hjälp av etnografiska metoder har Nystrand von Unge i denna studie undersökt hur kulturhistoriska museer möter dylika utmaningar i det vardagliga insamlingsarbetet, det vill säga hur den kunskap som produceras inom ramen för museernas verksamhet har påverkats av att byggas ur ett pågående, samtida fenomen, snarare än ett historiskt.

Elin Nystrand von Unge:
Samla samtid. Insamlingspraktiker och temporalitet på kulturhistoriska museer i Sverige
Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet
Disputation: 15 november 2019