Riksantikvarieämbetet förvaltar ett drygt sjuttiotal kulturmiljöer i Sverige. De finns överallt där människor finns och har funnits, från Ales stenar i Skåne till Sanne gravfält norr om Östersund. Kulturmiljöer kan vara alltifrån flera tusen år gamla stenåldersboplatser till nutida förortsmiljöer.

Riksantikvarieämbetet har till uppgift att värna om dessa miljöer och verka för att hänsyn tas till kulturarvet. Alvastra klosterruin är en sådan kulturmiljö som ska vårdas och värnas, men också brukas. Idag en ruin men under sin storhetstid under medeltiden var Alvastra kloster Sveriges största och godsrikaste kloster. I samband med reformationen drogs alla tillgångar in till kronan och stora delar av klostret revs för att återanvändas som byggnadsmaterial vid slottsbyggen.

Hur kan man då bruka en kulturmiljö? Hur kan man arbeta med elever i en ruin, i en klosterruin? Dessa religiösa lämningar är ett viktig inslag i vår kulturmiljö. De är fragment ur vår historia. De kan hjälpa oss att vidga perspektiven och förstå vår samtid bättre. De erbjuder en plattform för att diskutera attityder, fördomar och andra religioner.

Riksantikvarieämbetet har gett ut en lärarhandledning för att ge inspiration till att använda dessa medeltida kyrkorum som kunskapskälla. Att "stimulera eleverna till ett ämnesövergripande kulturmiljöpedagogiskt arbete med den egna kulturmiljön för att få större förståelse, delaktighet och ansvar och inte minst närkontakt med historien", heter det i förordet.

Tina Rodhe:
Kulturmiljön som kunskapskälla – Alvastra klosterruin. En lärarhandledning
Riksantikvarieämbetets förlag
38 sidor, häftad, illustrerad.
Utkom 2002.