Kyrkan vill återbegrava samiska kvarlevor
Under 1800-talet plundrades många samiska gravar i forskningssyfte. Ett betydande antal samiska kvarlevor finns fortfarande i svenska museer. Nu vill Svenska kyrkan i samverkan med samerna återbegrava dessa på den plats man kommer överens om.
Samiska kvarlevor som kan identifieras kan förstås, om samerna så önskar, återbegravas på hemorten. För kvarlevor som inte kan identifieras behövs en gemensam gravplats med något slags minnesmärke.
– Jag tror att någon plats i Sápmi ligger nära till hands. Men här är det viktigast att vi lyssnar på samerna själva, sa Anders Lindberg, biträdande generalsekreterare i Svenska kyrkan, i Studio Ett i radions P1 den 28 januari.
– För oss samer handlar det här om upprättelse för brott som samhället har begått. Samerna måste få makt över sin egen historia, sa Sara Larsson, ledamot i Sametinget, i samma radioprogram.
Programmet fokuserade på att det behövs ekonomiska resurser för att slutföra den kartläggning som påbörjades hösten 2006 och för att återbörda och ta hand om de samiska kvarlevorna. Anders Åkesson från riksdagens kulturutskott kunde i radioprogrammet inte lova mer pengar men uttryckte mycket tydligt att staten nu vill lösa detta.
Bakgrunden till diskussionen är att arkeologer och andra vetenskapsmän främst på 1800-talet samlade in skelett från olika ursprungsbefolkningar i världen för att i sin forskning söka stöd för de utvecklingsteorier som då var förhärskande, den så kallade rasbiologiska inriktningen.
De systematiska gravplundringarna, som pågick en bra bit in på 1900-talet, genomfördes ibland med och ibland utan Svenska kyrkans medverkan. År 2000 fick försoningsprocessen mellan Svenska kyrkan och samerna en ökad aktualitet, med ett kyrkomötesbeslut som upptakt. Kyrkan har bett samerna om förlåtelse för sin medverkan i plundrandet av samiska gravar och för andra former av förtryck som kyrkan medverkat i.
(2008-01-29)
