När andra världskriget bröt ut tjänstgjorde Axel Weebe som präst i svenska Margaretaförsamlingen i Oslo. Ockupationsåren medförde stora påfrestningar för det norska samhället – såväl inom storpolitiken som i vardagslivet. Weebe hade nära kontakt med många "vanliga" människor, med motståndsmän och med makthavare i den högre sfären. Ofta tvingades han fatta svåra beslut utan möjlighet till säker insikt i vad som var politiskt korrekt. Besluten fick bygga på medmänsklighet och hans kristna tro. Weebe tog ett stort och riskfyllt ansvar när han hjälpte nödställda och utsatta. 

Under krigsåren förde Weebe dagbok och antecknar noga små händelser inom församlingen, aktuella skeenden runtom i Oslo och Norge, vad han får höra om tysk terror, upplysningar vid resorna hem till Sverige för att begära nödhjälp samt information via brev och radio om vad som händer ute i världen. Som svensk kyrkoherde hade Axel Weebe diplomatpass och tillstånd att inneha radio.

Den renskrivna dagboken upptog 650 sidor och Weebe föreskrev att den inte fick publiceras förrän femtio år efter krigets slut. Folke Bergh, som kom till Weebes hjälp som pastorsadjunkt 1942, har sovrat i det digra materialet och tillfogat värdefulla upplysningar. Dagboken har kompletterats med utdrag ur en livfull brevväxling mellan Weebe och Erling Eidem, dåvarande ärkebiskop i Sverige.