Makten över arbetsmarknaden på 1900-talet

I Makten över arbetsmarknaden skildras förhållandet mellan staten, arbetsgivarna och fackföreningarna under mer än hundra år: striderna om föreningsrätten, kollektivavtalens framväxt, konflikten om Stripa-direktivet på tjugotalet, skotten i Ådalen 1931, Saltsjöbadspolitiken, Metallstrejken 1945, den nya arbetsrätten på sjuttiotalet, löntagarfonderna, den statliga inkomstpolitiken, jämställdhetslagen med mera.

Författaren visar, tvärtemot den vedertagna bilden, att LO i det längsta bjöd motstånd mot lagen om anställningsskydd och andra delar av den nya arbetsrätten. Han undersöker arbetarrörelsens uppbrott under sjuttiotalet från Saltsjöbadspolitiken och Olof Palmes roll i striden om löntagarfonderna.

Svante Nycander visar att det gamla borgerliga Sverige var en välkomnande miljö för den framväxande fackföreningsrörelsen, om man jämför med andra länder. Allmänna opinionen stödde arbetarnas rätt att organisera sig. Liberalerna var vågmästare i riksdagen från 1905 och förhindrade en antifacklig lagstiftning. Fackföreningarna blev starkast i världen därför att de verkade i stor frihet.

Svante Nycander är journalist och har skrivit om arbetsmarknaden i Dagens Nyheter i omkring 30 år. Han var tidningens chefredaktör 1979–1994.

Svante Nycander:
Makten över arbetsmarknaden. Ett perspektiv på Sveriges 1900-tal
SNS Förlag
460 sidor, inbunden
Utkom 2002