Många yrkesgrupper i svensk stadsplanering

Den svenska stadsplaneringen har varit ett verksamhetsfält för olika yrkesgrupper som lantmätare, ingenjörer, arkitekter, fortifikationsofficerare och byggmästare. Unikt för Sverige är emellertid att de behållit sina professioner och inte gått samman i en särskild yrkeskår av stadsplanerare. Det visar Johan Edman i sin avhandling.

Det är en vanlig uppfattning att yrkesgrupper ”äger” sina arbetsuppgifter, till exempel att arkitekter ritar hus och läkare botar sjuka. Så är inte alltid fallet. En yrkesgrupp ägnar sig ofta åt flera olika verksamheter likaväl som flera yrkesgrupper ibland delar på samma arbetsuppgifter. Den svenska stadsplaneringen är ett framträdande exempel på ett verksamhetsfält där många olika yrkesgrupper har utfört identiskt eller likartat arbete. Redan på 1600-talet började främst lantmätare, ingenjörer och arkitekter upprätta planer för Sverige-Finlands städer, men även fortifikationsofficerare, byggmästare och kartografer har utfört likvärdigt arbete. Den svenska stadsplaneringen karaktäriseras således av en utpräglat multiprofessionell tradition.

Johan Edman visar i sin avhandling hur man kan analysera och förstå arbetsfördelningen mellan flera olika yrkesgrupper på ett gemensamt verksamhetsfält med den svenska stadsplaneringen som exempel. Varför har ingen yrkesgrupp blivit den dominerande planerarprofessionen? Varför har arkitekter, ingenjörer och andra så ofta delat på arbetsuppgifterna? Varför har vissa yrkesgrupper försvunnit medan andra tillkommit? Enligt gängse samhällsvetenskapliga teorier om yrkesgrupper och professioner borde man med hänsyn till det långa tidsperspektivet förvänta sig en tydligare arbets- och ansvarsfördelning. Man borde även förvänta sig en klarare hierarki mellan yrkesgrupperna.

I avhandlingen visar Johan Edman att yrkesgrupperna måste frikopplas från sina förgivettagna verksamheter och att det finns en rad faktorer som har betydelse för att en yrkesgrupp länkas samman med givna arbetsuppgifter. Frågan om vem det är som gör vad kan besvaras genom att man tänker sig att det mellan yrkesgrupper och arbetsuppgifter finns en arena där yrkesgrupperna utvinner legitimitet för sin verksamhet. Den arenan benämns i avhandlingen jurisdiktion. I fyra fallstudier visas hur yrkesgrupperna med olika medel och vid olika historiska tidpunkter har erövrat stadsplaneringens jurisdiktion.

Johan Edman visar också att stadsplaneringsfältet i hög grad har haft en segmenterad professionsstruktur, det vill säga att de inblandade yrkesgrupperna oftast har betraktat planeringsuppgifterna som en sidoordnad verksamhet. Stadsplanerarna har hellre hållit sig kvar vid sina moderprofessioner än gått samman i en egen yrkeskår. Vid en internationell jämförelse framstår utvecklingen i Sverige som unik.

Johan Edman:
Stadsplanering som professionellt verksamhetsfält. En studie av yrkesgrupper och deras arbete
Sociologiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 23 april 2001
Fakultetsopponent: docent Lennart G. Svensson, Göteborgs universitet