När Jönköping utvecklades till en skogsindustristad

”Jönköping liknar en av dessa schweiziska städer, vilka omgivna av höjder spegla sig i en fjällsjös smaragdgröna vatten, sina lantliga hus och sina städade trädgårdar”.

Så beskrevs Jönköping omkring 1850 då folkmängden närmade sig 5 000 personer. Men idyllen skulle förändras. Under de följande femtio åren blev Jönköping en av landets snabbast växande städer med över 20 000 invånare genom en omfattande industriell etablering, där röken ur fabriksskorstenarna pekade mot framtiden.

Denna bok ger en översikt över hur Jönköping utvecklades till något av en skogsindustristad under andra halvan av 1800-talet. Då är det inte bara Munksjös pappersbruk och Jönköpings Tändsticksfabrik det handlar om, utan även om alla de små träsliperier, sågverk och snickerier, som använde trä som råvara och de masugnar och hamrar i Tabergs bergslag, som fick kol från skogarna runtomkring. Befolkningsökningen  medförde också att det behövdes alltmer trävirke till husbyggen och uppvärmning.

Men skulle den redan glesa och betade skogen räcka till? Man befarade på sikt en skogsbrist. I Jönköping fanns två eldsjälar, som arbetade för en ökad förståelse och en bättre kunskap om skogens anläggning och vård. Dessa var länets jägmästare Henrik Sandblad och föreståndaren för Råslätts skogvaktarskola Herrman Gadamér. Deras pionjärinsatser belyses i denna bok.

Dag Kihlblom & Rolf Albertsson:
När Jönköping utvecklades till en skogsindustristad
Skogsvårdsstyrelsen
128 sidor, häftad, illustrerad
Utkom 2000