Neddragen mentalvård lämnar hus med historia

När staten drog ned psykiatrivården minskade behovet av de stora mentalsjukhusen. Mentalsjukhusen berättar en viktig del av vår historia, men inget av dem är idag byggnadsminne. Ska de bevaras och hur kan vi i så fall ta hand om dem? Dessa frågor vill Riksantikvarieämbetet diskutera vid ett seminarium i Kristinehamn.

Den statliga psykiatrin har manifesterats i ett antal stora mental-sjukhus. Dessa speglar hur den psykiatriska vården utförts, vad den haft för syften och vilka föreställningar om friskt eller sjukt som funnits. Vården och därmed också anläggningarna har successivt förändrats under 1900-talet. Hur vårt samhälle sett på personer som uppfattats som avvikande, är en av nycklarna till förståelse för dagens samhälle. Mentalsjukhusen i Sverige representerar alltså en viktig del av det moderna samhällets kulturarv.

Behovet av mentalsjukhusen har sedan 1970-talet minskat radikalt. I vissa fall har anläggningarna fått nya användningsområden, i andra fall har de rivits. Anläggningarna har hittills väckt ganska lite uppmärksamhet. Det finns idag inte något svenskt mentalsjukhus som är skyddat som byggnadsminne.

– Mentalvården var nationell och staten ansvarar här för en historia. Frågan är nu hur mycket av detta kulturarv som ska tas tillvara och hur det kan användas. För att ta ställning till detta bjuder vi nu in till diskussion, berättar riksantikvarie Inger Liliequist.

Utifrån ett aktuellt exempel, Mariebergs sjukhus i Kristinehamn, håller Riksantikvarieämbetet därför ett seminarium den 2 november med syfte att belysa möjligheter och problem från skilda samhällsintressen. Frågor som bland annat ska diskuteras är vilka anläggningar som ska bevaras, hur det ska gå till och vad det får kosta.

(2004-10-31)