Nils Bielke – firad i nådens dagar, fälld i onådens

Nils Bielke (1644–1716) var en av vårt lands mest färgstarka gestalter under det karolinska enväldets tid, en elegant hovman och karismatisk kavallerigeneral. Efter slaget vid Lund lär Karl XI ha yttrat att ”den dagen dansade min krona på Bielkens värjspets”. Under en tid som ambassadör vid Ludvig XIV:s hov fyllde han en viktig uppgift som representant för stormakten Sverige. Besvikelsen över den hårda reduktionen 1680-1682 gjorde att han gick i kejsar Leopold I:s tjänst i kriget mot turkarna och var mycket framgångsrik vid Budapests befrielse och slaget vid Mohacs.

Som förtrogen vän till Karl XI förordnades han senare till general- guvernör över det prestigefyllda Pommern. Ingen annan dåtida svensk statsman hade i slutet av 1600-talet så breda kontakter med Nordeuropas ledande furstar och hov, och han spelade ett högt och djärvt politiskt spel.

Karl XI:s död förändrade allt. I maktspelet kring den unge Karl XII kunde Bielkes fiender påvisa vissa oegentligheter i hans ämbetsutövning. Han sattes i husarrest och anklagades för högförräderi. Efter en mycket lång och juridiskt sett märklig rättegång dömdes han till döden men blev senare benådad.

Ingvar Eriksson:
Nils Bielke (1644-1716). Firad i nådens dagar, fälld i onådens
Atlantis
425 sidor, inbunden, illustrerad
Utkom 2000