Alfred Nobels testamente visas för första gången för publik när utställningen Avtryck öppnar på Nobelmuseet den 13 mars 2015. I det kortfattade testamentet läggs grunden till vad som blev Nobelpriset, världens mest prestigefyllda vetenskapliga och kulturella pris. Alfred Nobels främsta avtryck på eftervärlden var frukten av hans familjeförhållanden, hans hälsotillstånd och hans sinnesstämning, intressen och värderingar, tidsanda och idéströmningar.

Alfred Nobels testamente. Foto: Niklas Elmehed.

Alfred Nobel avslutade sitt berömda bidrag till eftervärlden den 27 december 1895. I testamentet bestämde han att största delen av hans förmögenhet skulle gå till priser inom fysik, kemi, medicin, litteratur och fred. Nobel var motståndare till ärvda förmögenheter som han menade bidrog till ”människosläktets försoffning”. Testamentet var ett snillrikt sätt att lösa dilemmat. Arvet, i form av ett pris, skulle belöna någon som gjort sig värdig genom sitt arbete.

Av de mindre summor som delas ut till släktingar och personer som har funnits i hans närhet kan man följa hur Alfreds personliga liv såg ut. I de sista raderna av testamentet kommer Nobels oro över att bli levande begravd till uttryck: ”Slutligen anordnar jag såsom varande min uttryckliga önskan och vilja att efter min död pulsådrorna uppskäras och att sedan detta skett och tydliga dödstecken af Kompetenta läkare intygats liket förbrännas i såkallad crematorieugn.”

– Testamentet är skrivet med järngallusbläck på standardpapper. Det är lite smutsigt efter tumavtryck och man ser tydliga vikmärken efter att det har legat i ett kuvert till att börja med. Det är ändå i förhållandevis gott skick, säger Karin Olsson, papperskonservator på Riksarkivet, som undersökt testamentet inför utställandet.