"Neutralitetens heliga ko förefaller mest ha varit profylax för invärtes bruk." 

Så skriver Sven Eliæson, en av redaktörerna för antologin Nordisk säkerhetspolitik inför nya utmaningar, apropå hur Sveriges politiska hållning har sett ut. 

Med murens fall 1989, omdefinierades den nordiska säkerhetspolitiken i grunden. Det var slut på det kalla kriget. den stormaktsdominans som Nato och Warszawapakten utgjort i Europa var över. Gamla frågor krävde nya ställningstaganden, inte minst den svenska neutraliteten, där en glipa mellan teori och praktik blivit alltmer tydlig. Nya utmaningar väntade.

"Säkerhetspolitik rör själva grundvalen för nationens existens och betingelserna har uppenbarligen drastiskt förändrats på ett sätt som påkallar nya ställningstaganden till gamla frågor. Samtidigt har ny dokumentation om Sveriges faktiska politik kommit i dagen; att vår planering ända från 50-talets början i strid mot den offentliga retoriken förutsatt ett Nato-ingripande i händelse av ett angrepp från den store grannen i öster", menar Sven Eliæson.

Statsvetare, jurister, sociologer, historiker och militärer medverkar i denna antologi som ger en bred bild av de nordiska ländernas säkerhetspolitik i modern tid samt en analys av nya tiders behov och risker.

Bland bidragen märks:
Bo Hugemark: Ryssland – hot genom styrka eller hot genom svaghet?
Karl-Ludwig Ay: Max Weber on Russia
Ola Tunander: Sveriges Relationer till Nato
Alexei A Komarov: The USSR and the Scandinavian Defence Alliance
Ove Bring: Den kollektiva säkerhetens historia
Gunnar Åselius: Sverige i sovjetisk strategi, 1920-1990
Hans Lödén: Anarki på svenska
Ann-Sofie Dahl: Det kontroversiella Nato: varför och för vem?
Ulf Bjereld: Mellan folkrätt och moral? Kosovokriget och nordisk säkerhetspolitik