Ädellövskogen i södra Sverige höll ställningen betydligt längre än man tidigare har trott, vilket kan förklara att så många hotade arter ännu finns kvar i landskapet. Dagens ädellövskogar skiljer sig dock ganska mycket från dem som fanns före människans intåg, visar en avhandling där pollenanalyser utnyttjats på ett nytt sätt.

Ädellövskogen utgör bara en bråkdel av den svenska skogen idag, men den hör till våra absolut artrikaste miljöer – mer än hälften av alla hotade skogsanknutna arter hör hemma i denna skogstyp. I arbetet med att bevara denna biologiska mångfald anses det vara viktigt att känna till hur ädellövskogens utbredning har varierat under historisk tid, men fram tills ganska nyligen har våra kunskaper om detta varit tämligen begränsad.

Tove Hultberg från SLU ger i sin doktorsavhandling en delvis ny bild av den utbredning som olika trädslag har haft i södra Sverige under de senaste 5000 åren. Grunden för arbetet är studier av pollen som finns inlagrade på olika djup i torvmossar och sjöbottnar, och som kan åldersbestämmas. Denna typ av "historiska arkiv" har utnyttjats av forskare i ungefär 100 år, men Tove Hultberg och hennes kollegor har använt nya beräkningsmodeller som gör det möjligt att påvisa historiska vegetationsförändringar i landskapet med betydligt bättre precision. Modellen tar bland annat hänsyn till att olika arter producerar olika mycket pollen samt att pollen från olika växter sprids olika långt, på grund av skillnader i form och storlek.

Trots att jordbruket har präglat det sydsvenska landskapet under tusentals år visar undersökningarna att ädellövskog länge var en dominerande skogstyp på lokal nivå.

– Detta är sannolikt en viktig anledning till att så många hotade arter trots allt har kunnat överleva, om än i små och känsliga populationer, säger Tove Hultberg.

I flera av de undersökta områdena som idag är skyddade syns inga tecken på att de ädla lövträdens utbredning skulle ha minskat förrän under de senaste 500 åren, vilket är betydligt senare än i regionen som helhet, och senare än vad äldre studier har kommit fram till. Under dessa 500 år har trädslagssammansättningen dock förändrats radikalt också i flera av de skyddade områdena.

– Inte ens skyddade naturområden kan därför sägas ha en obruten kontinuitet till de skogar som fanns före människans intåg, eller återspegla "naturlig" skog i södra Sverige, säger Tove Hultberg.

Pollenanalyserna förklarar också varför det i dag mest växer gran i många skogar i södra Sverige. Framför allt handlar det om förändrad markanvändning. Först gynnades granen när skog omvandlades till åker, ängsmark och bete – betesdjuren undviker att äta den taggiga granen. Därefter gynnades granen av plantering och en aktiv skogsskötsel.

Linden har gäckat forskare ända sedan pollenanalys introducerades i början av förra seklet. Av våra inhemska trädslag anses linden vara ett av de mest känsliga för såväl mänskliga förändringar i landskapet som för det allt kallare klimatet under de senaste 5000 åren. Nu visar det sig att tillbakagången skedde betydligt senare än vad som tidigare trotts. Att lindens utbredning tidigare har underskattats beror sannolikt på att linden producerar så väldigt lite pollen jämfört med många andra arter att små lindbestånd ofta blev i det närmaste "osynliga" i pollendiagram.

– Idag vet vi att linden inte bara har varit extremt vanlig på många håll i främst sydvästra Sverige, utan också att den i de sydligaste delarna av landet sannolikt minskade nästan lika nyligen som ädellövskogen som helhet, säger Tove Hultberg.

Tove Hultberg:
The long-term history of temperate broadleaves in southern Sweden
Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet
Disputation: 13 februari 2015
Opponent: professor Fraser Mitchell, Trinity College, Dublin, Irland