Ett avbrott i en hamn kan snabbt få konsekvenser för samhällsekonomin. Hamnarbetarnas möjlighet att påverka genom en strejk är därför ovanligt stor. Det har gett och ger fortfarande hamnarbetarna – och andra yrkesgrupper med liknande nyckelpositioner – en särskild makt. Men innebär det att de faktiskt strejkar mer än andra?

Ekonomhistorikern Jesper Hamark på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet forskar om produktivitetsutveckling och arbetsmarknadskonflikter.

– Ökad produktivitet ger större resurser. Men hur ska resurserna fördelas? Det avgörs i hög grad av den sociala relationen mellan arbete och kapital, som bland annat tar sig uttryck i strejker och lockouter.

Jesper Hamark har haft ett särskilt fokus på hamnen som arbetsplats. Om föreställningen att hamnarbetare skulle strejka mer än andra, säger han:

– I den akademiska forskningen finns en bild av hamnarbetaren som strejkbenägen, oberoende av tid och rum. Men åtminstone för perioden fram till andra världskriget finns det inga belägg för det. Jag tror att forskarna omedvetet blandat samman hamnstrejkernas stora påverkan med frekvensen av hamnstrejker, berättar Jesper Hamark och fortsätter:

– Att en yrkesgrupp har makt på arbetsmarknaden betyder inte nödvändigtvis att den går i strejk. Så länge vi håller oss till rena lönefrågor är det snarare tvärtom: den mest framgångsrika strejken är den som aldrig blir av – utan att det räcker med att hota för att få igenom kraven.

Jesper Hamark:
Ports, dock workers and labour market conflicts
Institutionen för ekonomi och samhälle, Göteborgs universitet
Disputation: 19 december 2014
Opponent: docent Tapio Bergholm, Östra Finlands universitet