Ny teknik avslöjar Norrlands äldsta dekorerade benföremål

På 1880-talet hittades en välbevarad dolk av ben i en myr vid Storsjön i Jämtland. Den beundrades för sin form och de vackra dekorationerna. I början av 1900-talet förvärvades dolken av Statens historiska museum i Stockholm. Efter en nyligen gjord datering visar den sig vara nästan 9 000 år gammal. Därmed är dolken Norrlands äldsta dekorerade benföremål.

– I våra magasin förvaras uppskattningsvis 20 miljoner föremål från hela landet, säger 1:e antikvarie Inga Ullén vid Statens historiska museum. Vårt arkeologiska material är mycket stort och utgör en rik, samlad källa att ösa ur för nutidens forskare. Det är mycket glädjande att dolken från Offerdal nu har fått en ny datering.

Professor Lars Larsson vid arkeologiska institutionen vid Lunds universitet är den som intresserat sig för det magasinerade föremålet och låtit datera det med hjälp av C14-metoden. Som egg har den 30 cm långa dolken haft långa flintspån infästade med hjälp av harts. En mycket liten mängd av denna harts har använts för dateringen.

– För några årtionden sedan hade det inte varit möjligt eftersom det då krävdes så stora kvantiteter material att dolken hade skadats, säger professor Lars Larsson. Tack vare att analysmetoderna förfinats har vi nu fått helt andra möjligheter.

Dolken hamnade i den jämtländska mossen 6 700 år för vår tideräkning, en period som idag kallas jägarstenåldern eller fångststenålder. Inlandsisen hade då smält undan från hela den skandinaviska halvön och landskapet var beväxt med björk och tall. Men dolken hörde egentligen inte hemma i Jämtland.

– Det är ett mycket speciellt föremål, menar professor Lars Larsson. Det visar bl.a. att man redan så här tidigt hade utvecklade bytesförbindelser med södra Sverige varifrån dolken med största sannolikhet kommer. Den är tillverkad av älgben och flinta. Flinta fanns inte så långt norrut vid denna tid. Inte heller användes tekniken med infästade flintspån – s.k. mikrospån – i Norrland vid denna tid.

Dolken är välkänd i litteraturen och beskrevs tidigt av bl.a. Oscar Montelius, en av svensk arkeologis förgrundsgestalter. När föremålet hittades på 1880-talet antog man att det var en harpunspets. Tack vare de rika dekorationerna betraktades den dock i första hand som ett konstföremål.

– Vi vet nu att dolken är nästan 2 000 år äldre än vad man tidigare trott, säger professor Lars Larsson. Därmed blir det här exceptionellt välbevarade föremålet än mer intressant. Möjligen kan det röra sig om ett offer som nedlagts i en liten sjö som senare förvandlades till ett kärr.

– Att gräva i museernas magasin är ibland nästan lika givande som att gräva i fält, menar professor Lars Larsson. Även om föremålen, som i detta fall, är välkända och legat där i över 100 år så kan vi med dagens analysteknik få fram helt nya aspekter och resultat. De magasinerade föremålen har väntat in vår tids teknik. Det är en mycket intressant aspekt av museernas ansvar och roll inför framtiden.

(2001-11-26)