Ökad specialisering gjorde kvinnor till diplomater

Trots att svenska staten under 1900-talet betonade att sökande till diplomatkåren skulle rekryteras med sina meriter anställdes i huvudsak män från de övre sociala skikten till yrket. Detta visar en ny avhandling i historia som har studerat hur diplomatyrket förändrades under seklet.

– Yrket har traditionellt varit för män från de övre samhällsklasserna. Yngre män hade äldre män som mentorer. Det bidrog till att det var svårt för kvinnor och andra sociala grupper att komma in i kåren, säger Nevra Biltekin, doktor i historia vid Historiska institutionen, Stockholms universitet

Inte förrän på 1970-talet blev en betydande andel kvinnor och andra sociala grupper rekryterade till kåren, vilket måste anses vara ganska sent, menar Nevra Biltekin, som i dagarna lagt fram sin avhandling, Servants of Diplomacy – The Making of Swedish Diplomats, 1905-1995, där hon studerat hur rekryteringen till den svenska diplomatkåren förändrats under 1900-talet.

Under första halvan av 1900-talet bedömdes både kandidaternas meriter och deras personliga egenskaper. För att bli rekryterad behövde de sökande ha en lång universitetsutbildning, goda språkkunskaper, och vara mogna och friska. De skulle också vara gifta med dugliga kvinnor som kunde hjälpa till att representera Sverige. Egenskaperna och meriterna som behövdes för att komma in i kåren gynnade ofta män med kulturellt kapital som kom från de övre samhällsklasserna.

Från och med 1960-talet breddades diplomaternas yrkesområde. De kvalitéer som kandidaterna tidigare varit tvungna att ha blev otillräckliga. Svenskt bistånd, komplexa ekonomiska relationer och den europeiska integrationen bidrog till att större vikt lades vid kandidaternas expertis istället för social tillhörighet. Utrikesdepartementet hade tidigare velat ha diplomater med ”generalistkompetens” men nu behövda kandidaterna också visa att de hade specialistkunskaper inom ekonomi, internationell rätt eller bistånd. I takt med att alltfler kvinnor utbildade sig på universiteteten och erhöll den specialistkunskap som krävdes öppnade yrket upp sig också för dem.

– Trots stora förändringar inom det svenska utrikesdepartementet och yrkets utveckling i Sverige finns fortfarande en hel del förändringar kvar att göra, säger Nevra Biltekin. Inom den globala diplomatin är idealet fortfarande att en diplomat är en manlig tjänsteman. Det är ett ideal som verkar mycket svårt att bryta.

Nevra Biltekin:
Servants of Diplomacy – The Making of Swedish Diplomats, 1905-1995
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 2 september 2016