Okunskap orsaken till de flesta fornminnesbrott

De flesta fornminnesbrott beror på slarv vid jord- och skogsbruk eller annan exploatering av mark. Tidspress och effektivitetskrav är en förklaring. Okunskap om vad som är ett fornminne en annan. För att förebygga dessa brott måste därför berörda myndigheter aktivt samarbeta med markägare och exploatörer. Det konstaterar Brottsförebyggande rådet (Brå) i rapporten Brott under ytan – en undersökning av fornminnesbrott.

Plundring och souvenirjakter är en typ av fornminnesbrott. De som begår dessa brott har ofta starka motiv och brotten är allt från spontana souvenirjakter till planerade plundringsoperationer. Men denna brottslighet är ovanlig. Ett mer omfattande problem är åverkan av våra fornminnen vid till exempel jord- och skogsbruk, eller när mark på andra sätt exploateras. Dessa brott beror ofta på okunskap och nonchalans, eftersom det kan vara svårt att veta vad som är ett fornminne och även att förstå dess värde. Det kan även vara svårt att navigera bland regler och myndigheter.

Eftersom orsaken till brotten varierar, måste de också förebyggas på olika sätt. För att förebygga åverkansbrotten måste myndigheterna samarbeta med markägare och exploatörer. Det kan handla om att genom kampanjer öka markägarnas kunskap om fornminnen och deras kulturvärde. Det är också viktigt med tydliga riktlinjer och att markägarna får all nödvändig information om vilka regler som gäller, vilka tillstånd som krävs och vart man vänder sig med olika frågor.

För att komma åt den misstänkta plundringen måste brotten upptäckas tidigare och utredas bättre. Det vanliga är att dessa brott upptäcks genom uppgrävda hål vid redan kända fyndplatser eller när fornminnen säljs. Några sätt att tidigare upptäcka plundringsbrotten är att genomföra inventeringar av utsatta områden och försvåra marknaden för dessa föremål, till exempel genom att bilda nätverk av antikhandlare som är engagerade mot den illegala handeln med fornminnen. Även vid misstänkta plundringsbrott kan det vara värdefullt med bättre och fördjupade kontakter med markägare och andra aktörer

– Om dessa aktörer vet vad de borde reagera på och hur de skall agera om de misstänker brott, finns en större chans att upptäcka brott, säger Linda Källman, utredare vid Brå.

Tack vare en gynnsam vattenmiljö har Sverige en unik skatt av skeppsvrak. Sportdykare, och ett litet antal marinarkeologer, är de som har störst kunskap om, och är mest engagerade i, vraken. Samtidigt finns det en liten grupp sportdykare som tar troféer och souvenirer från vraken. För att förebygga dessa brott borde de marinarkeologiskt intresserade sportdykarnas engagemang tas tillvara genom olika former av samarbeten.

– Ideella föreningar kan bidra med intressanta initiativ, exempelvis har en förening tagit fram enkla riktlinjer för ”vrakvett” och upplyser om dykföretag som respekterar vrakskyddet i sin verksamhet, säger Linda Källman.

Rapporten Brott under ytan – en undersökning av fornminnesbrott har tagits fram av Brå i samarbete med Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen på Gotland. Undersökningen bygger på en genomgång av domar och polisanmälningar, en enkätundersökning riktad till länsstyrelserna och länsmuseerna samt intervjuer.

(2007-03-02)