Olof Palme dominerade svensk politik under åren 1969–1986. Ingen svensk politiker var så älskad och samtidigt så hatad som han.

– Olof Palme hade ett annat liv än talarstolarnas i världens stora metropoler. Hans långa arbetsdagar var fyllda av vanliga människors vardagsbekymmer. Han visade starka känslor, ibland svåra att styra. Han skrädde inte orden. Han kunde bli hatisk, men också svarslös och orolig. Han kunde brusa upp, gråta, gripas av svårmod och ånger. Men också drömma och fantisera. Så skriver Thage G Peterson om sin personliga biografi över Olof Palme.

Thage G Petersons bok bygger på över femton års nära vänskap och samarbete med Palme. De hade sina arbetsrum intill varandra och talades vid på dygnets alla timmar.

Peterson berättar om vad Palme egentligen tyckte om Astrid Lindgrens Pomperipossa och om hur han ansåg sig förd bakom ljuset i ubåtsfrågan och vilseledd i kärnkraftsfrågan.

– Olof Palme var en enkel människa. Unikt fri från maktens attribut och arrogans. Han var en av de mest justa och demokratiska människor jag mött, skriver Thage G Peterson.

Thage G Peterson var 1971-1975 statssekreterare hos Olof Palme och 1975-1976 och 1982-1986 minister i Palmes första och andra regering. Han har senare varit statsråd både hos Ingvar Carlsson och Göran Persson, och innehaft posten som riksdagens talman.