En arkeolog får ofta frågan "vad är det finaste du hittat?" Frågan är inte alldeles enkel att besvara. Det kanske inte behöver vara det finaste, eller vackraste, som berör mest. Kanske är det mötet med föremål som tillhört människor för länge sedan som gör att man fascineras. Föremål som en gång lagts ned i jorden i ett speciellt syfte – en gåva till en nära anhörig på färden till andra sidan, ett offer till gudarna eller som en välgångsönskan till det nybyggda huset.

I boken Östgötafynd har 23 arkeologer valt var sitt föremål som av en eller annan anledning talar särskilt till dem. Kanske för att de sätter fantasin i rörelse, kanske för att det kan berätta en alldeles egen historia eller för att det rätt och slätt är vackert – det finaste fynd de har hittat!

Alla fynden kommer från Östergötland. De flesta har hittats vid utgrävningar under de senaste tio åren. Äldst är harpunen från Motala, används vid säljakt under den äldsta stenåldern. Inlandsisen hade då dragit sig tillbaka och de första människorna kom vandrande till Östergötland. Det yngsta fyndet är från stormaktstidens Norrköping, en stad som då var på väg att bli en av Sveriges ledande industristäder. Tiotusen år skiljer mellan dessa fynd!

Karin Lindeblad (red):
Östgötafynd. Från stenålder till stormaktstid
Riksantikvarieämbetet
64 sidor, inbunden, illustrerad.
Utkom 2001.