Paleoklimatologins historia under efterkrigstiden

Avhandlingen Planetary timemaking handlar om paleoklimatologins historia under efterkrigstiden. Den följer två typer av ”klimatarkiv” – iskärnor och borrkärnor från havsbottnen som har använts för att rekonstruera klimatförändringar över lång tid – från deras uppkomst under 1940-talet till hur de blev en del av jordsystemvetenskapen (Earth System Science) under 1980-talet.

Genom att följa den här historiska processen visar avhandlingen hur forskare har använt is- och borrkärnor för att producera nya tidsförståelser och hur dessa, i sin tur, har påverkat hur miljön har definierats som ett vetenskapligt och politiskt fenomen. När mänsklig påverkan på planeten blev en allt större politisk fråga kom de långa tidshorisonter som paleoklimatologin behandlade att knytas samman med såväl klimatmodellering som miljöpolitik. Ofta förstods is- och borrkärnorna som ”naturliga arkiv”, som kunde fungera som en länk mellan nuet och klimatets långa historia. Men hur denna sammanlänkning skulle genomföras, visar avhandlingen, omförhandlades ständigt och stod i dialog med olika vetenskapliga praktiker, institutionella förhållanden och konkurrerande historiska och temporala ramverk.

Under de senaste två decennierna har historiker – inte minst i relation till begreppet antropocen – diskuterat och ifrågasatt gränserna mellan historiska och naturliga tider. Vetenskapligt producerad tid, som den som skapats genom is- och borrkärnor, är ofta i centrum i de här diskussionerna. Men var de här tiderna kom ifrån förblir oftast osynligt. Den här avhandlingen argumenterar för att miljö- och vetenskapshistoriker kan bidra till den teoretiska debatten genom att behandla vetenskapligt producerad tid som ett historiskt studieobjekt i sig självt.

Om vi ser bortom de storskaliga globala modellerna och istället följer hur vetenskap har producerat miljöns tider i specifika kontexter och med specifika praktiker, möjliggörs mer nyanserade diskussioner om historisk tid och den planetära skalan. På så vis är paleoklimatologins historia under efterkrigstiden både en historia som handlar om hur vetenskap producerar tid och om hur planetens och politikens tider har förhandlats och format varandra.

Erik Isberg:
Planetary timemaking. Paleoclimatology and the temporalities of environmental knowledge, 1945–1990
Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad, KTH
Disputation: 20 oktober 2023