Olof Palmes Sverige åtnjöt internationell respekt för sin solidariska hållning gentemot världens svaga och utsatta. Men när säkerhetstänkandet fick bestämma vädjade Östeuropas frihetstörstande medborgare förgäves om stöd, det visar en ny avhandling vid Historiska institutionen, Stockholms universitet.
I Advocates of Realpolitik: Sweden, Europe and the Helsinki Final Act, slår historikern Aryo Makko hål på myten om Sveriges utrikespolitik under Olof Palmes första regeringsperiod. Den beskrivs traditionellt som aktiv och solidarisk, men var i själva verket styrd av realpolitik.
– Gentemot Europa, längs den öst-väst axeln, utmärkte sig Sverige snarare genom sin passivitet och sitt försiktiga agerande. Säkerhetstänkandet och nedrustningsmålen vägde tyngre än solidariteten gentemot medborgarna i det kommunistiska Östeuropa, säger Aryo Makko.
Det så kallade Helsingforsavtalet – resultatet av den Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen 1972-1975 – kom att bli en betydelsefull referens för människorättsaktivister i Östeuropa. Konferensen och dess slutfördrag spelade en viktig roll i utvecklingen mot kommunismens sammanbrott och kalla krigets slut. Aryo Makko har i sin avhandling undersökt just Sveriges bidrag till Helsingforsavtalet.
– Trots att västblocket välkomnade konferensen, då den kunde resultera i positiv ”förändring genom närmande”, som var ledmotivet för västs hållning, såg Sverige utvecklingen med skepsis, berättar Aryo Makko.
Under 1960-talet hade Sverige spelat en allt mer aktiv roll inom FN. Den svenska regeringen kritiserade stormakterna, verkade som medlare vid olika konflikter och etablerade en ambitiös biståndsverksamhet. Solidariteten spelade en central roll. I Europa däremot dominerade strategiskt säkerhetstänkande och vid ESK nedprioriterades de för västblocket, inkluderat Sverige, viktiga mänskliga rättigheterna.
– Det är tydligt att utrikespolitiken som fördes under Palmes första regeringsperiod inte kan betecknas som aktiv och solidarisk utan reservationer, summerar Aryo Makko.
Aryo Makko:
Advocates of Realpolitik. Sweden, Europe and the Helsinki Final Act
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 16 maj 2012
Opponent: professor Thomas Jonter, Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet
