Partibegrepp i Sverige 1788–1840

Hur såg de politiska motsättningarna ut i Sverige mellan 1788 och 1840? Historikern Mattias Warg presenterar ett nytt perspektiv i sin doktorsavhandling. Han visar att den vanligt förekommande tolkningen av denna period i termer av liberaler och konservativa inte nödvändigtvis speglar hur människor själva upplevde sin samtid.

I stället dominerade begreppsparet rojalister och patrioter, som kan förstås som kungens anhängare respektive konstitutionens försvarare. Under senare delen av Gustav III:s regeringstid och fram till år 1809 präglades de svenska riksdagarna av livliga debatter och politiska konflikter mellan dessa grupper.

Avhandlingen utmanar framför allt den etablerade bilden av svensk politisk historia efter 1809. Under perioden 1809–1828 var ordet ”liberal” inte en benämning på oppositionella krafter, så som tidigare historieskrivning ofta föreställt sig. Tvärtom var det ofta regeringen och till och med kungligheterna som identifierades som liberala, med idéer om större tryckfrihet, näringsfrihet och religiös tolerans.

Först i samband med riksdagen 1840–1841 började liberalismen entydigt förknippas med oppositionen. I takt med denna förändring ersattes tidigare motbegrepp till liberal – som illiberal, servil, rojalist och ultra – av det nya politiska modeordet: konservativ.

Mattias Wargs forskning ger en djupare förståelse för hur politiska identiteter förändras över tid och belyser hur historien ofta omformas för att passa nya politiska förhållanden.

Mattias Warg:
Från rojalister och patrioter till liberala och konservativa. Partibegrepp i Sverige 1788–1840
Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap, Mittuniversitetet
Disputation: 14 mars 2025